Book of Common Prayer
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Bevisa hur god du är, Herre
86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!
2 Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.
3 Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.
4 Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.
5 Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.
6 Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!
7 Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.
8 Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.
9 Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.
10 Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!
11 Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.
12 Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.
14 Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.
15 Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Jehu blir smord till kung i Israel
9 Under tiden hade Elisa kallat till sig en av de unga profeterna.Gör dig färdig att gå till Ramot i Gilead, sa han till honom. Ta med dig den här oljeflaskan
2 och försök att få tag i Jehu, som är son till Nimsis son Josafat. Se till att ni blir lämnade ensamma!
3 Häll sedan oljan över hans huvud och låt honom förstå att Herren har smort honom till kung över Israel. Sedan måste du fly för livet!
4 Den unge profeten gjorde som han blivit tillsagd. När han kom fram till Ramot,
5 fick han se Jehu sitta där tillsammans med några andra arméofficerare.Jag kommer med ett meddelande, sa han.Till vem av oss? frågade Jehu. Till dig, svarade den unge profeten.
6 Jehu lämnade då de övriga och gick med in i huset. Där hällde den unge mannen oljan över hans huvud och sa: Herren, Israels Gud, säger: 'Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. Du ska utrota Ahabs familj.
7 Du ska hämnas mina profeters död och alla andra som dödades av Isebel.
8 Hela Ahabs familj måste utplånas. Varje man, slav eller fri, måste dö.
9 Jag ska utrota Ahabs familj, som jag gjorde med Nebats son Jerobeam och Ahias son Baesa och deras familjer.
10 Hundarna ska äta upp Ahabs hustru Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att vilja begrava henne.' Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.
11 Jehu gick tillbaka till sina vänner, och en av dem frågade: Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara? Ni vet mycket väl vem han var och vad han ville, svarade Jehu.
12 Nej, det gör vi inte! Berätta! bad de.Då avslöjade han för dem vad profeten hade sagt och att han, Jehu, hade blivit smord till kung i Israel.
13 De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i trumpet och ropade: Jehu är kung!
Jehu dödar Joram och Ahasja
14 Så gick det alltså till när Jehu, son till Josafat och sonson till Nimsi, gjorde uppror mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot de arameiska trupperna,
15 men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig, sedan han blivit sårad.Jehu sa till männen som var tillsammans med honom: Om ni vill att jag ska vara er kung, låt då inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt.
16 Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel för att få tag i den sårade kung Joram. Kung Ahasja i Juda var också där för att få träffa Joram.
12 Jag kan göra vad jag vill, om Kristus inte har förbjudit det. Men en del av det som är tillåtet för mig är definitivt inte lämpligt, särskilt om jag tror att det kan få ett sådant grepp om mig att jag inte kan sluta när jag vill.
13 Gud har till exempel gett oss matlust och en mage att smälta maten med. Men det betyder inte att vi ska ägna ätandet mer uppmärksamhet än nödvändigt, för en dag kommer både magen och maten att vara överflödiga. Kroppen är inte skapad till att missbrukas sexuellt utan den är avsedd för att ära och tjäna Herren.
14 Och Gud ska låta våra kroppar uppstå från de döda genom samma kraft som uppväckte Herren Jesus Kristus.
15 Förstår ni inte att era kroppar faktiskt är delar av Kristus och lemmar i hans kropp? Ska jag då ta en del av Kristus och förena honom med en prostituerad? Aldrig!
16 Och vet ni inte att om en man förenar sig med en prostituerad, blir han en del av henne, och hon blir en del av honom? I Skriften säger nämligen Gud, att i hans ögon blir de två en person.
17 Men om ni ger er själva åt Herren, så är ni och Kristus förenade till en andlig enhet.
18 Det är därför som jag säger att ni ska hålla er borta från sexuell omoral. Ingen annan synd skadar kroppen mer. Den som syndar på det sättet syndar mot sin egen kropp.
19 Har ni ännu inte lärt er att er kropp är den helige Andes tempel, den Ande som Gud gav er, och att han bor i er? Er egen kropp tillhör inte er själva.
20 Gud har köpt er för ett högt pris. Låt därför varje del av er kropp få tjäna till Guds ära, eftersom han äger den.
Om att dela med sig
6 Var försiktiga! Gör inte det som är gott bara för att man ska lägga märke till er, för då kan ni inte vänta er någon lön av er Far i himlen.
2 När ni ger en gåva till en tiggare, så ropa inte ut det som hycklarna gör. De basunerar ut sin godhet i synagogorna och på gatorna för att dra uppmärksamheten till sig genom sina goda gärningar! Jag försäkrar er: De har redan fått den lön de ska ha.
3 Och om du hjälper någon, så gör det hemligt. Din vänstra hand ska inte veta vad den högra gör.
4 Då kommer din Far som ser allt att belöna dig.
Om bön
5 Och nu kommer vi till bönen. Var inte som hycklarna när ni ber. De spelar gudfruktiga genom att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. De har verkligen ingenting att vänta sig från Gud.
6 När du ber gå då in i ditt rum och stäng dörren efter dig och be i avskildhet till din Far. Då ska din Far, som känner dina hemligaste tankar, belöna dig.
Om fasta
16 Och nu till fastan. När ni fastar - alltså av andliga skäl avstår från mat - så gör det inte offentligt som hycklarna gör. De ser dystra och bedrövade ut för att andra ska lägga märke till dem och tycka att de är andliga. Det är också den enda belöning de kommer att få.
17 När ni fastar ska ni se så oberörda ut som möjligt.
18 Låt det vara en hemlighet mellan er och er Far i himlen. Han vet allt och ska belöna er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®