Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
Gud hämtar Elia till himlen
1-2 Nu var tiden inne för Herren att hämta upp Elia till himlen i en stormvind. När Elia och Elisa lämnade Gilgal, sa Elia:Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.Nej, jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig! svarade Elisa.Därför gick de tillsammans till Betel.
3 Där kom de unga profeterna som höll till i Betel fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta Elia ifrån dig? Tyst! sa Elisa till dem. Jag vet det.
4 Elisa, stanna kvar här i Betel nu, för Herren har bett mig gå till Jeriko, sa Elia.Men Elisa svarade som förra gången: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig. Därför gick de tillsammans till Jeriko.
5 I Jeriko kom den grupp profeter som fanns där fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig? Ja, sa Elisa till dem. Låt oss inte prata mer om det!
6-7 Stanna här nu, sa sedan Elia till Elisa, för Herren har sänt mig till floden Jordan.Men Elisa svarade som förut: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig.De gav sig alltså iväg tillsammans och stod så småningom vid floden Jordan, medan femtio av de unga profeterna iakttog dem på avstånd.
8 Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torra över till andra sidan.
9 Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån? frågade Elia.Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har, bad Elisa.
10 Du har bett om något mycket svårt, svarade Elia. Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär.
11 Medan de gick där och samtalade med varandra kom plötsligt en vagn av eld, och den drogs av hästar, som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt, och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.
12 Elisa såg det, och ropade: Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!När Elia försvann ur sikte rev Elisa sönder sin mantel.
13-14 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. Där slog han med den på vattnet.Var är Herren, Elias Gud? ropade han. Då delade sig vattnet och Elisa kunde gå över.
15 Elias ande är över Elisa! utbrast de unga profeterna i Jeriko när de såg vad som hände. Sedan gick de fram till Elisa och hälsade mycket vördnadsfullt på honom och sa:
16 Herre, säg bara ett ord, så ska femtio av de starkaste männen bland oss leta igenom öknen efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.Bekymra er inte om det, svarade Elisa.
17 Men de var så envisa i sina övertalningsförsök att han till slut blev tvungen att ge med sig: Gå och leta då, sa han. Och femtio män gav sig omedelbart iväg och letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.
18 Elisa var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. Jag sa ju att ni inte behövde leta! påpekade han.
Ledare och tjänare
4 Ni ska därför se på Apollos och mig som Kristi tjänare, som förmedlar Guds välsignelser genom att förklara Guds hemligheter.
2 Det viktigaste för en tjänare är att göra precis vad hans herre säger till honom.
3 Kan man säga det om mig? Har jag varit en tjänare? Nåja, jag bryr mig inte om vad ni tänker i det fallet, eller vad någon annan tänker. Jag litar inte ens på mitt eget omdöme när det gäller detta.
4 Mitt samvete är rent, men inte ens det är ett slutgiltigt bevis. Det är Herren själv som måste granska mig och avgöra det.
5 Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.
6 Jag har använt mig och Apollos som exempel för att visa att ni inte får följa människor. Ni får inte berömma er mera av den ene av lärarna än av den andre.
7 Varför är ni så stolta? Vad har ni, som inte Gud har gett er? Och om allt ni har kommer från Gud, varför ser ni er då själva som så betydelsefulla, som om ni hade uträttat något av er själva?
Om lagen
17 Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas.
18 Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått.
19 Den som bryter ett enda bud, och lär andra att göra likadant, kommer att vara den minste i himmelriket. Men de som håller Guds lagar och lär andra att göra det kommer att bli stora i himmelriket.
20 Men jag varnar er. Om ni inte har mer att komma med än fariseerna och de judiska ledarna, så kommer ni alls inte in i himmelriket.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®