Book of Common Prayer
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
Hosea regerar i Israel
17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.
2 Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.
3 Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.
4 Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.
5 Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.
6 I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,
8 och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.
9 Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.
10 De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,
11 och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.
12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,
14 men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.
15 De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.
16 De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.
17 De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,
18 och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.
36 I staden Joppe fanns det en kvinna som hette Dorkas, en troende som alltid gjorde gott mot andra, särskilt mot de fattiga.
37 Vid den tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde henne i ordning för begravningen och lade henne i ett rum en trappa upp.
38 Men när de hörde att Petrus var i närheten av Lydda, skickade de iväg två män för att be honom komma till dem i Joppe.
39 Det gjorde han. Så snart han kom dit, tog de honom med en trappa upp i huset där Dorkas låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de förkläden och andra plagg som Dorkas hade gjort åt dem.
40 Då sa Petrus till alla att lämna rummet. Sedan böjde han knä och bad. Därefter vände han sig till den döda och sa: Res dig upp, Dorkas, och då öppnade hon sina ögon.
41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och ropade på de troende och änkorna för att de skulle komma in och se att hon levde.
42 Nyheten spreds i hela staden och många började tro på Herren.
43 Och Petrus stannade ganska länge i Joppe och bodde under tiden hos garvaren Simon.
Undret med den stora fiskfångsten
5 En dag när Jesus predikade på stranden vid sjön Gennesaret, trängdes folket för att få höra Guds ord.
2 Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid strandkanten medan de sköljde sina nät.
3 Jesus steg i en av båtarna och bad Petrus, som ägde den, att skjuta ut den från land så att han kunde sitta i den och tala till folket.
4 När han hade slutat tala, sa han till Petrus: Ro nu ut på djupet och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!
5 Herre, sa Petrus, vi har arbetat hårt hela natten men ändå har vi inte fått ett dugg. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.
6 När de gjorde det fick de så mycket fisk att näten började gå sönder!
7 De vinkade då åt sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.
8 När Petrus fattade vad som hänt, föll han ner på knä för Jesus och sa: Herre, lämna oss! Jag är en alltför stor syndare för att vara i närheten av dig.
9 Han och alla de andra blev nämligen förskräckta när de såg hur mycket fisk man fått.
10 Det blev också Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som fiskat tillsammans med Petrus.Men Jesus sa till Petrus: Var inte orolig! Från och med nu ska du fånga människor!
11 Och så snart de kom i land lämnade de allt för att följa Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®