Book of Common Prayer
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
13 Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!
14 Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.
15 Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.
16 Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.
17 Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Herrens nåd tar aldrig slut
136 Tacka Herren, för han är god. Hans nåd tar aldrig slut.
2 Tacka gudarnas Gud, för hans nåd tar aldrig slut.
3 Tacka herrarnas Herre, för hans nåd tar aldrig slut.
4 Prisa honom, som är den ende som kan göra mäktiga under, för hans nåd tar aldrig slut.
5 Prisa honom, som genom sin vishet skapade himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
6 Prisa honom som skilde jord och hav åt, för hans nåd tar aldrig slut.
7 Prisa honom som skapade sol och måne, för hans nåd tar aldrig slut.
8 Solen råder över dagen, för hans nåd tar aldrig slut,
9 och månen och stjärnorna råder över natten, för hans nåd tar aldrig slut.
10 Prisa honom som dödade den äldste sonen i varje egyptisk familj, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
11-12 Han förde sitt folk ut ur Egypten med stor kraft och med starka händer slog han deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
13 Prisa Herren, som delade Röda havet för att bana en väg för dem, för hans nåd tar aldrig slut.
14 Han ledde dem rakt genom det, för hans nåd tar aldrig slut.
15 Och han dränkte Farao och hans armé i havet, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
16 Prisa honom som förde sitt folk genom öknen, för hans nåd tar aldrig slut.
17 Prisa honom som räddade sitt folk ur mäktiga kungars grepp, för hans nåd tar aldrig slut.
18 Han dödade berömda kungar, som var deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut:
19 Sihon, amoreernas kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut,
20 och Og, Basans kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut.
21 Gud gav dessa kungars länder till Israel, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
22 Så tog det folk som tjänar honom hela landet i besittning, för hans nåd tar aldrig slut.
23 Han glömde oss inte även när vi blev besegrade, för hans nåd tar aldrig slut,
24 och han räddade oss från våra fiender, för hans nåd tar aldrig slut.
25 Han ger mat till varje levande varelse, för hans nåd tar aldrig slut.
26 Tacka honom, den Gud som regerar i himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
Atalja regerar i Juda
11 När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att döda alla hans barn i avsikt att ta över tronen.
2-3 Men Joseba, Jorams dotter och Ahasjas syster, lyckades rädda den lille Joas. Hon smög sig undan med honom från de övriga kungabarnen, och gömde honom och hans sköterska i ett förrådsrum i templet. Där bodde de i sex år medan Atalja regerade som drottning.
Den lille Joas blir kung
4 Under sjunde året av hennes regering sammankallade prästen Jojada de fem officerarna för slottsvakten och för drottningens livvakt. Han mötte dem i templet och fick dem att under ed avlägga tystnadsplikt. Sedan visade han dem kungens son.
5 Han gav dem följande instruktioner: Av de tre kompanier som är i tjänst på sabbaten har ett som uppgift att bevaka palatset,
6-8 ett annat att bevaka Surporten och det tredje porten bakom vakten. De övriga två kompanierna, som i vanliga fall är lediga, ska bevaka templet och kungen. Ni ska gruppera er runt kungen med vapen i hand och döda dem som försöker bryta sig igenom bevakningskedjan. Ni ska stanna hos kungen hela tiden!
9 Officerarna följde genast Jojadas instruktioner. De tog med sig till Jojada de män som redan var i tjänst och de män som skulle börja vakthållningen på sabbaten.
10 Han försåg dem med spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i tempelförrådet.
11 Vakterna ställde sig på sina poster framför helgedomen och altaret och runt hela templet.
12 Sedan förde Jojada fram den unge prinsen, satte kronan på hans huvud, gav honom en avskrift av de tio budorden och smorde honom till kung, och alla applåderade och ropade: Länge leve kungen!
13-14 När drottning Atalja hörde jublet, rusade hon bort till templet och fick se den nye kungen stå bredvid en av de stora pelarna, på den plats där kungarna brukade stå vid kröningar. Han stod där omgiven av hennes egen livvakt och en mängd trumpetare. Alla jublade och trumpeterna smattrade.Förräderi! Förräderi! skrek hon och började slita sönder sina kläder.
15 Släng ut henne härifrån, ropade Jojada till officerarna. Döda henne inte här i templet! Men döda den som försöker hjälpa henne!
16 Då drog de ut henne till slottsstallet och dödade henne där.
17 Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också.
18 Alla gick sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder och dödade Mattan, Baals präst, mitt framför altaret. Sedan placerade Jojada ut vakter vid Herrens tempel.
19 Med officerarna och vakten och allt folket ledde han kungen från templet, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.
20 Alla gladdes över det som skett, och det blev lugnt i staden efter Ataljas död.
10 Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man!
11 Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.
12 Här skulle jag vilja göra ett tillägg, men det är mitt eget och inte en direkt befallning från Herren. Om en kristen man har en hustru som inte är kristen, men som vill stanna hos honom i alla fall, får han inte lämna henne eller skilja sig från henne.
13 Och om en kristen kvinna har en man som inte är kristen, och han vill att hon ska stanna hos honom, så får hon inte lämna honom.
14 För den man som inte är kristen kan kanske med sin troende hustrus hjälp bli kristen. Och hustrun som inte är troende kan med sin troende mans hjälp bli kristen. Också för barnen är ju detta det bästa eftersom de då också blir inneslutna i den kristna gemenskapen.
15 Men om mannen eller hustrun, som inte är kristen, gärna vill skilja sig, så är det tillåtet. I sådana fall ska inte den troende mannen eller hustrun kämpa för att den andre ska stanna kvar, för Gud vill att vi ska leva i frid och harmoni.
16 Det finns nämligen ingen garanti för en kristen man eller hustru att den andra parten blir omvänd genom att de fortsätter att leva som gifta.
Lev vidare i samma ställning som förut
17 En allmän regel är att var och en bör fortsätta leva i den ställning han var när Gud kallade honom.
18 En man som till exempel redan har gått igenom den judiska omskärelseceremonin innan han blev kristen behöver inte oroa sig för det, och om han inte har blivit omskuren ska han inte göra det nu.
19 Det har ingen betydelse för en kristen om han har gått igenom den ceremonin eller inte. Men det är av avgörande betydelse att han gör Guds vilja och håller Guds bud.
20 Normalt bör en person fortsätta med det arbete som han höll på med när Gud kallade honom.
21 Är du kanske slav? Låt inte det oroa dig, men om du får en chans att bli fri, så ska du naturligtvis ta den.
22 Som slav kan du glädja dig åt att Kristus har gjort dig fri från syndens fruktansvärda kraft. Om du däremot är en fri man, så kom ihåg att du nu är Kristi slav.
23 Kristus har köpt dig och betalat priset och därför tillhör du honom. Du är inte längre bunden till människor och deras makt över dig.
24 Därför, kära bröder, vilken ställning en person än har när han blir kristen, så bör han stanna i den, för Herren är med och hjälper honom.
Om pengar
19 Skaffa er inte rikedomar här på jorden. De förlorar snart sitt värde och kan bli stulna.
20 Samla dem i himlen i stället där de aldrig kommer att förlora sitt värde och där de är säkra för tjuvar.
21 Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta att vara där.
22 Om ditt öga är rent blir det ljust i ditt inre.
23 Men om ditt öga är förmörkat av onda tankar och begär så är du i djupt andligt mörker, och det mörkret är verkligen nattsvart!
24 Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®