Book of Common Prayer
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Bara du kan hjälpa
David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!
4 Lyssna till min bön,
5 för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.
6 Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.
7 Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!
8 Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.
9 Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
20 Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.
21 Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!
22 Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.
23 Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.
24 Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.
25 Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.
26 De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.
27 Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!
28 Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.
29 De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.
30 Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.
31 Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,
32 och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.
33 Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.
34 När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa
35 rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.
36 När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!
37 Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!
38 Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.
39 När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!
40 Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Inget annat än Kristus räknas
3 Vad som än händer er kära vänner, så gläd er i Herren. Jag tröttnar aldrig på att ge er denna uppmaning, och det är bra att ni får höra den om och om igen.
2 Akta er noga för dessa opålitliga och onda människor, hundar brukar jag kalla dem, som säger att ni måste omskäras för att bli frälsta.
3 Det är ju inte genom att skära sönder kroppen, som vi blir Guds barn. Det blir vi när vi tillber och tjänar Gud genom hans Ande. Det är den enda sanna omskärelsen. Vi kristna vet att bara det som Jesus Kristus har gjort för oss kan rädda oss. Inget annat räknas.
4 Om trots allt någon ändå skulle kunna hoppas att han kunde frälsa sig själv, så skulle det vara jag. Om andra kan bli frälsta genom vad de är, så nog skulle jag också kunna det!
5 Jag gick nämligen igenom den judiska invigningsceremonin när jag var åtta dagar gammal, och jag föddes i en gammal judisk familj som hörde till Benjamins släkt. Om någon är en äkta jude, så är det jag! Dessutom var jag medlem i fariseernas parti, som kräver absolut lydnad för varje judisk lag och sedvänja.
6 Ja, jag gick så långt i min fanatism att jag förföljde församlingen, och jag försökte hålla den judiska lagen med alla dess regler in i minsta detalj.
7 Men allt detta, som jag en gång tyckte var värdefullt, det har jag lämnat, för att kunna sätta all min tro och allt mitt hopp till Kristus.
8 Ja, allt annat är värdelöst, när man jämför det med det omätliga värdet i att känna Jesus Kristus, min Herre. Ingenting annat är värt något, och därför har jag övergett allt för att kunna äga Kristus
9 och bli ett med honom. Och jag inbillar mig inte längre att jag kan bli frälst genom att vara tillräckligt god eller genom att lyda Guds lag. Det är bara genom att tro på Kristus som jag kan bli frälst.Det är Guds sätt att föra oss in i ett rätt förhållande till honom.
10 Nu har jag gett upp allting annat. Det är enda möjligheten att verkligen lära känna Kristus och att uppleva den mäktiga kraft som har fört honom tillbaka till livet igen. Jag vill bli lik honom och vill lida och dö på samma sätt som han gjorde.
11 Då skall också jag tillsammans med alla dem som tror på Kristus få del i samma uppståndelse från de döda.
Se framåt
12 Jag menar inte att jag är fullkomlig. Jag har inte ens lärt mig allt jag borde, men jag fortsätter att arbeta vidare mot den dag, när jag slutligen ska bli allt det som Kristus avsåg när han frälste mig.
13 Nej, kära bröder, jag är ännu inte alls som jag borde vara, men jag sätter in all min kraft på att glömma det som ligger bakom mig och jag ser fram emot det som väntar mig.
14 Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot det segerpris som Gud har i beredskap åt oss i himlen, på grund av det som Kristus Jesus har gjort för oss.
15 Jag hoppas att alla ni som är mogna kristna har samma inställning. Och om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så tror jag att Gud kan göra det hela klart för er,
16 bara ni helt och fullt håller er till den sanning ni äger.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan de nu bodde i Nasaret började Johannes döparen predika ute i den judiska öknen. Huvudpunkterna i hans budskap var:
2 Vänd er bort från era synder! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära.
3 Profeten Jesaja hade många hundra år tidigare berättat om Johannes uppgift och sagt: Jag hör ett rop från öknen. Bered vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra.
4 Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han bar ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung.
5 Folk från Jerusalem och från hela Jordandalen och från alla delar av Judeen kom ut i öknen för att höra honom predika.
6 Och när de bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.
7 Men när han såg att också många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta kritiserade och varnade han dem:Ni ormyngel! Hur kan ni tro att ni ska klara er undan Guds kommande dom?
8 Först måste ni bevisa att ni vänt er bort från er synd genom att göra det som är rätt och riktigt.
9 Försök inte att komma undan som ni är genom att tänka: 'Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.' Det hjälper inte. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!
10 Yxan är redan satt till roten av träden, och vartenda träd som inte bär frukt ska huggas ner och brännas upp.
11 Den som omvänder sig från sina synder döper jag i vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte är värdig att ens röra vid hans skor! Han kommer att döpa er i den helige Ande och i eld.
12 Han har skyffeln i handen och han ska noga städa upp på sitt loggolv. Sedan han skilt agnarna från vetet ska han bränna upp dem i en eld som aldrig slocknar, och vetet ska han samla in i ladan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®