Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
Josafat lierar sig med Ahab
22 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.
2 Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,
3 sa Ahab till sina ämbetsmän: Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!
4 Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot.Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.
5 Men, tillade han, kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra.
6 Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra, svarade de alla.
7 Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga? undrade Josafat.
8 Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka, svarade Ahab. Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.Tala inte på det sättet, svarade Josafat.
9 Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika.Skynda dig, för det är bråttom! ropade han efter honom.
10 Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.
11 En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade.
12 Och alla de andra stämde in i vad han sa. Gå och anfall Ramot i Gilead, sa de. Herren ska låta dig segra!
13 Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.
14 Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig, svarade Mika.
15 När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte.Naturligtvis ska du göra det! svarade Mika. Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!
16 Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger? frågade kungen.
17 Då berättade Mika: Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.'
18 Var det inte det jag sa, att det här skulle hända? sa Ahab och vände sig till Josafat. Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor.
19 Hör här, vad Herren säger mer, fortsatte Mika. Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.
20 Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,
21 men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.
22 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter
23 Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig.
24 Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet.När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig? frågade han.
25 Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet, svarade Mika.
26 Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras.För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.
27 Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.
28 Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig, svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: Kom ihåg vad jag nu har sagt!
Guds vishet och människors
2 Kära bröder, inte ens när jag första gången kom till er tog jag till fina ord och vackra fraser, och jag använde mig inte av märkvärdiga tankar för att berätta för er om Guds budskap.
2 Jag beslutade nämligen att jag bara skulle tala om Jesus Kristus och hans död på korset.
3-4 Mitt budskap var så enkelt att jag kände mig rädd och ängslig. Det innehöll inte en massa vältalighet och mänsklig visdom, men den helige Andes kraft fanns i mina ord och bevisade för dem som lyssnade att budskapet kom från Gud.
5 Jag gjorde detta därför att jag ville att er tro ska vara fast grundad på Gud och inte på någon människas stora tankar.
6 Men när jag är bland mogna kristna talar jag den djupa vishetens ord. Det är inte den visdom som hör till denna världen, och inte det slag som tilltalar denna världens stora män, som är på väg mot sin undergång.
7 Våra ord är visa därför att de kommer från Gud. Guds plan, som tidigare var okänd för oss - fastän den hade utformats till vår hjälp innan världen skapades - ska enligt hans beslut föra oss in i himlens härlighet.
8 Denna världens stora män har inte förstått denna plan. Om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Det är detta Skriften menar när den säger att ingen människa har någonsin sett, hört eller ens kunnat föreställa sig vilka underbara saker Gud har förberett åt dem som älskar Herren.
10 Men vi känner till allt detta, eftersom Gud har sänt sin Ande för att tala om det för oss, och hans Ande utforskar och visar oss alla Guds djupaste hemligheter.
11 Ingen kan egentligen veta hur någon annan tänker eller verkligen är, utom den personen själv. Och ingen kan känna Guds tankar utom Guds egen Ande.
12 Och Gud har faktiskt gett oss sin Ande, inte världens ande, för att vi ska kunna förstå hans tankar och de gåvor av nåd och välsignelse som han har gett oss.
13 När vi har berättat för er om dessa gåvor, har vi till och med använt samma ord som den helige Ande använde, inte ord som vi som människor skulle välja. Vi använder alltså den helige Andes ord för att förklara andliga sanningar.
Fyra fiskare följer med Jesus
18 En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder: Simon (som senare fick namnet Petrus) och Andreas. De var fiskare till yrket och höll på att lägga ut nät.
19 Jesus ropade till dem: Kom med mig så ska jag visa er hur man fiskar människor!
20 Och de lämnade omedelbart näten och följde honom.
21 Lite längre bort på stranden såg han två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt med sin far Sebedaios. De höll på att laga nät. Han ropade också på dem, och
22 genast lade de ifrån sig sina nät, lämnade sin far och följde med Jesus.
Jesus predikar över hela Galileen
23 Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i de judiska synagogorna, och vart han än kom predikade han de goda nyheterna om himmelriket och botade alla slags sjukdomar.
24 Ryktet om hans under spreds långt utanför Galileens gränser och snart kom sjuka människor ända från Syrien för att bli botade. Och oavsett vilken sjukdom de led eller plågades av, om de var besatta av onda andar, mentalt sjuka eller handikappade, så botade han dem.
25 Stora folkmassor följde honom vart han än gick - människor från Galileen, Tiostadsområdet, Jerusalem och hela Judeen och till och med från andra sidan Jordan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®