Book of Common Prayer
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
En barnlös kvinna blir lovad en son
8 En dag gick Elisa till Sunem, där det fanns en förmögen kvinna som bjöd honom på mat. Detta upprepades varje gång han besökte staden.
9 Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig profet, sa kvinnan till sin man.
10 Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.
11-12 En gång när Elisa vilade i det iordningställda rummet, sa han till sin tjänare Gehasi: Säg till kvinnan att jag skulle vilja tala med henne.När hon kom,
13 sa han till Gehasi: Tala om för henne hur mycket vi uppskattar hennes vänlighet mot oss. Fråga om det är någonting vi kan göra för henne. Kanske vill hon att jag ska lägga ett gott ord för henne hos kungen eller överbefälhavaren? Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina, svarade hon.
14 Men finns det då inget vi kan göra för henne? frågade Elisa Gehasi efteråt.Hon har ingen son, svarade han. Och hennes man är gammal.
15-16 Be henne komma tillbaka, sa Elisa.När hon kom tillbaka talade han med henne, där hon stod i dörren, och sa: Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son!Nej, du gudsman, skämta inte med mig på det sättet, utbrast hon.
17 Men det var sant. Kvinnan blev snart gravid, och året därpå fick hon en liten pojke, precis som Elisa hade förutsagt.
Kvinnans son blir sjuk och dör
18 En dag när pojken var några år gammal gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten.
19 Han klagade över huvudvärk, och snart började han jämra sig av smärta. Bär hem honom till hans mor, sa då fadern till en av tjänarna.
20 Tjänaren bar hem honom, och modern satt och höll om honom, men vid middagstiden dog han.
21 Då bar hon upp honom och lade honom på profetens säng och stängde dörren.
22 Sedan meddelade hon sin man: Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till profeten. Jag är strax tillbaka.
23 Varför just i dag? Det är ju varken högtid eller sabbat, sa han.Det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt fara, svarade hon.
24 Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: Skynda dig! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.
25 När hon närmade sig berget Karmel, fick Elisa se henne på avstånd och sa till Gehasi: Titta, där är kvinnan från Sunem!
26 Spring och möt henne och fråga vad som har hänt. Ta reda på hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.Ja, allting är bra, sa hon till Gehasi.
27 Men när hon kom fram till Elisa på berget föll hon ner på marken framför honom och tog tag om hans fötter. Gehasi försökte få bort henne därifrån, men profeten sa: Låt henne vara. Det är någonting som bekymrar henne, och Herren har ännu inte talat om för mig vad det är.
28 Det var du som sa att jag skulle få en son, och jag bad dig att inte skämta med mig! sa hon.
Elisa uppväcker den döde pojken
29 Då sa han till Gehasi: Ta min stav och skynda dig iväg. Prata inte med någon under vägen, och spring så fort du orkar. Lägg staven över barnets ansikte.
30 Nej, inför Gud svär jag att jag inte vänder om förrän du själv följer med, sa kvinnan, och Elisa följde då med henne.
31 Gehasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände. Det syntes inte det minsta livstecken. Gehasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisa sa han: Pojken har inte vaknat upp.
32 När Elisa kom fram fick han se att pojken verkligen var död, där han låg på profetens säng.
33 Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren.
34 Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och då började kroppen bli varm!
35 Profeten vandrade fram och tillbaka i rummet en stund innan han ännu en gång sträckte ut sin kropp över pojken. Den här gången reagerade pojken och nös sju gånger innan han plötsligt slog upp ögonen.
36 Säg åt kvinnan att komma hit, sa han till Gehasi. När hon kom in i rummet sa han: Här är din son!
37 Hon föll då ner på golvet vid hans fötter men reste sig snart, tog sin son och lämnade rummet.
10 Men i Damaskus fanns det en troende man som hette Ananias. Herren talade till honom i en syn och sa: Ananias!Ja, Herre! svarade han.
11 Och Herren sa: Gå till Raka gatan, till det hus där det bor en man som heter Judas, och fråga efter Saul från Tarsos. Han ber till mig just nu, för
12 jag har i en syn visat honom att en man som heter Ananias ska komma in och lägga sina händer på honom, så att han kan se igen!
13 Men Herre! utropade Ananias. Jag har hört om allt det fruktansvärda den mannen gjort mot de troende i Jerusalem,
14 och vi vet att han har en häktningsorder med sig från översteprästerna. De har gett honom fullmakt att arrestera varenda troende i Damaskus!
15 Men Herren sa: Gå, och gör som jag säger, för jag har valt ut Saul till att vara mitt redskap. Han ska föra mitt ord till länder och kungar och till Israels folk.
16 Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mig.
17 Då gick Ananias dit och fann Saul, och han lade sina händer på honom och sa: Saul, min broder, Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska bli fylld med den helige Ande och få din syn tillbaka.
18 Och i samma ögonblick kunde Saul se. Det var som om fjäll föll från hans ögon! Sedan blev han genast döpt.
19 Därefter åt han och fick så krafterna tillbaka.
Saul predikar frimodigt
20 Han stannade hos de troende i Damaskus några dagar, och så snart det var möjligt gick han till synagogan, för att inför alla berätta de goda nyheterna att Jesus verkligen är Guds Son.
21 Alla som hörde honom blev häpna och frågade: Är inte det här samme man som i Jerusalem så häftigt har förföljt alla som var anhängare till Jesus? Vi har hört att han kom hit för att arrestera dem allesammans och ta dem med sig som fångar till översteprästerna.
22 Men Saul uppträdde med allt större kraft, och judarna i Damaskus kunde inte säga emot honom när han bevisade att Jesus verkligen är Kristus.
23 Efter en tid beslutade de judiska ledarna sig för att döda Saul.
24 Men Saul fick höra om deras planer och att de bevakade stadsportarna natt och dag och var beredda att mörda honom.
25 En natt firade därför några av hans nyomvända vänner ner honom från stadsmuren i en korg.
26 När han sedan kom till Jerusalem försökte han träffa de troende, men alla var rädda för honom och ingen vågade lita på honom.
27 Då följde Barnabas med honom till apostlarna och berättade för dem hur Saul hade sett Herren på Damaskusvägen, och om vad Herren hade sagt till honom och om hur han sedan ivrigt predikat om Jesus.
28 Då accepterade de honom. Därefter var han ständigt tillsammans med de troende
29 och talade frimodigt i Herrens namn. Men några grekisktalande judar, som han diskuterade med, sammangaddade sig för att mörda honom.
30 När de andra troende hörde talas om detta, tog de honom med sig till Caesarea och skickade sedan iväg honom till hans hemstad Tarsos.
31 Nu levde församlingarna i Judeen, Galileen och Samarien i fred. De troende växte till i lydnad och lärde sig att leva i Herrens fruktan, och under den helige Andes ledning kom många fler till tro.
7 När nu folk kom i stora skaror till honom för att döpas, talade han strängt till dem och sa: Tror ni, era ormyngel, att ni kan komma undan helvetet utan att vända om till Gud?
8 Nej, gå först och bevisa genom ert sätt att leva att ni verkligen gjort bättring. Och känn er inte säkra bara för att ni är barn till Abraham. Det räcker inte. Gud kan göra barn åt Abraham av de här stenarna!
9 Domen hänger över er, och yxan är redan lyft. Ja, varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!
10 Folket frågade: Vad vill du då att vi ska göra?
11 Han svarade: Om ni har två skjortor, så ge den ena till den som ingen har. Om ni har mer mat än ni behöver, så ge åt dem som är hungriga.
12 Till och med tullindrivare, som var ökända för att ta mutor, kom för att döpas och frågade: Hur kan vi visa att vi har slutat att synda?
13 Genom att leva hederligt, svarade han. Se till att ni inte tar mer i skatt än vad den romerska staten ger order om.
14 Och vad ska vi göra? frågade några soldater.Johannes svarade: Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.
15 Alla väntade att Messias snart skulle komma, och de frågade Johannes om det möjligen var han.
16 Men Johannes svarade dem och sa: Jag döper bara med vatten, men snart kommer en som har mycket större makt än jag. Ja, jag är inte ens värd att vara hans slav. Han ska döpa er i den helige Andes eld.
17 Han ska skilja agnarna från vetet och samla vetet i sin lada. Men agnarna ska han kasta i en eld som aldrig slocknar.
18 Också på många andra sätt förmanade han folket och lät dem höra det glada budskapet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®