Old/New Testament
Ett budskap till kung Ahas
7 När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.
3 Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub[a] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där. 7 Men så säger Herren Herren:
Det skall inte inträffa,
det skall inte ske.
8 Ty Damaskus är Arams huvud,
och Resin är Damaskus huvud.
Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 Och Samaria är Efraims huvud,
och Remaljas son är Samarias huvud.
Om ni inte är fasta i tron,
har ni inget fäste.[b]
Tecknet Immanuel
10 Herren talade åter till Ahas och sade: 11 "Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? 14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.[c] 15 Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. 17 Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.
18 Det skall ske på den dagen att Herren skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 På den dagen skall Herren med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[d] - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.
21 På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne. 24 Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne. 25 Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."
Dom över Israel genom Assyrien
8 Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas."[e] 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son, 7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder. 8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran.
Rusta er, ni skall ändå krossas.
Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.
10 Gör upp planer, de går ändå om intet.
Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas.
Ty Gud är med oss.[f]
11 Så sade Herren till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. 13 Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. 14 Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga.
16 Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[g] bland mina lärjungar. 17 Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" 20 "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. 21 De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden, 22 men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.
2 1 Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.
4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
Den nedbrutna skiljemuren
11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand. 12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte.[a] Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. 14 Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.[b] 15 Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln