Old/New Testament
19 Bättre vara fattig och oförvitlig
än tala svekfullt och vara en dåre.
2 Att sakna kunskap är illa nog,
men den som rusar i väg missar målet.
3 Människans dårskap fördärvar hennes väg,
men det är på Herren hennes hjärta vredgas.
4 Rikedom skaffar många vänner,
men den fattige blir skild från sin vän.
5 Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn kommer inte undan.
6 Många söker en furstes välvilja,
alla är vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
också hans vänner fjärmar sig från honom,
han jagar dem med ord, men de är borta.[a]
8 Den som vinner förstånd har sitt liv kärt,
den som tar vara på insikt finner lycka.
9 Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn skall förgås.
10 Det passar ej att dåren lever i överflöd,
än mindre att en slav råder över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig,
det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
12 En kungs vrede är som ett ungt lejons rytande,
hans välvilja är som dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin fars fördärv,
en hustrus gnat ett ständigt takdropp.
14 Gård och gods är ett arv från fäderna,
en förståndig hustru en gåva från Herren.
15 Lättja för med sig sömnaktighet,
den håglöse får utstå hunger.
16 Den som håller budet bevarar sitt liv,
den som inte ger akt på sin väg skall dö.
17 Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren
och får lön av honom för det goda han har gjort.
18 Fostra din son medan det finns hopp,
sträva inte efter att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede må plikta för det,
ty om du friar honom, måste du göra det om och om igen.
20 Lyssna på råd och tag emot fostran,
så att du för framtiden blir vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta,
men Herrens råd skall bestå.
22 En människa längtar efter godhet,
bättre vara fattig än en lögnare.
23 Herrens fruktan leder till liv,
mätt kan man gå till vila utan att drabbas av något ont.
24 Den late sticker handen i skålen,
men ids inte föra den tillbaka till munnen.
25 Slå bespottaren så blir den okunnige klok,
tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
26 Den som tar till våld mot sin far eller driver bort sin mor
är en vanartig och skamlös son.
27 Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning,
så far du vilse från de ord som ger kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar det rätta,
de ogudaktigas mun slukar ondska.
29 Straff är bestämt för bespottarna,
piskrapp för dårars rygg.
20 Vinet smädar, starka drycker larmar,
ingen som raglar av det är vis.
2 Som ett ungt lejons rytande är den skräck en kung inger,
den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
3 Heder åt den som avstår från kiv,
den oförnuftige söker alltid strid.
4 Den late plöjer inte om hösten,
vid skördetiden söker han förgäves efter gröda.
5 Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten,
en man med förstånd hämtar upp dem.
6 Många ropar ut sin egen godhet,
men vem finner någon att lita på?
7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet,
lyckliga är hans barn efter honom.
8 Kungen som sitter på domarsätet
sållar bort allt ont med sin blick.
9 Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent,
jag är fri från synd"?
10 Två slags vikt och två slags mått,
Herren avskyr bådadera.
11 Redan den unge röjer genom sina gärningar,
om hans liv är rent och rätt.
12 Örat som hör och ögat som ser,
båda har Herren gjort.
13 Älska inte sömn, för då blir du fattig,
håll dina ögon öppna, så får du tillräckligt med bröd.
14 "Hutlöst, hutlöst", säger köparen,
men när han går sin väg skryter han över sitt köp.
15 Det finns guld och pärlor i mängd,
men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.
16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan,
kräv pant när det gäller främlingar.
17 Bröd man fått genom svek smakar gott,
men efteråt blir munnen full av grus.
18 Planer efter rådslag får framgång,
att föra krig kräver vis ledning.
19 Skvallraren avslöjar hemligheter,
ge dig inte i lag med pratmakare.
20 Den som förbannar sin far eller mor,
hans lampa skall slockna i djupaste mörker.
21 Ett arv som man först girigt tagit i besittning
blir till sist utan välsignelse.
22 Säg inte: "Jag skall vedergälla ont med ont".
Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.
23 Herren avskyr två slags vikter,
falsk våg är av ondo.
24 Av Herren beror en mans steg,
vad vet en människa om sin väg?
25 Det är farligt för en människa att förhastat helga något,
att överväga sina löften först efteråt.
26 En vis kung rensar bort de ogudaktiga,
han låter tröskhjulet gå över dem.
27 Anden i människan är en Herrens lykta,
den utforskar varje rum i hennes inre.
28 Godhet och sanning skyddar kungen,
hans tron består genom nåden.
29 De ungas ära är deras styrka,
de gamlas prydnad är deras grå hår.
30 Sår som svider renar från ondska,
slag renar hjärtats inre.
21 Kungens tankar är som vattenbäckar
i Herrens hand,
han leder dem vart han vill.
2 Var och en tycker att hans vägar är rätta,
men Herren är den som prövar hjärtan.
3 Att handla rätt och rättfärdigt
är mer värt för Herren än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta
- de ogudaktigas lykta är synd.
5 Den flitiges omtanke medför idel vinst,
hastverk idel förlust.
6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga
är ett jagande efter vind
för dem som söker döden.[b]
7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva,
eftersom de vägrar göra det rätta.
8 Krokig väg går syndfull man,
den rene går rakt fram.
9 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda,
hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.
11 Straffas bespottaren blir den okunnige vis,
undervisas den vise mottar han kunskap.
12 Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus,
han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop
skall själv ropa utan att få svar.
14 Hemlig gåva dämpar vrede,
en skänk i det fördolda stillar stor förbittring.
15 Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje
men brottslingarnas skräck.
16 Den människa som far vilse från klokhetens väg
hamnar i de dödas församling.
17 Den som älskar glada dagar blir fattig,
den som älskar vin och olja blir inte rik.
18 Den ogudaktige ges som lösen för den rättfärdige,
den trolöse sätts i de rättsinnigas ställe.
19 Bättre bo i ett öde land
än tillsammans med en grälsjuk och elak kvinna
20 Den vise har dyrbara skatter och salvor i sin boning,
en dåraktig människa slösar bort dem.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet,
finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar
och bryta ner det fäste som de litade på.
23 Den som vaktar sin mun och sin tunga
bevarar sitt liv för svårigheter.
24 Bespottare kallas den som är fräck och övermodig,
den som handlar i måttlöst övermod.
25 Den lates begär blir hans död,
ty hans händer vill inget göra.
26 Den snikne fikar alltid efter mer,
den rättfärdige ger utan att snåla.
27 De ogudaktigas offer är avskyvärt,
särskilt när det bärs fram i ont syfte.
28 Falskt vittne skall förgås,
den som lyssnar får tala till punkt.
29 Den ogudaktige visar upp en trotsig min,
den rättsinnige går sin väg rakt fram.
30 Ingen vishet, inget förstånd, inget råd
förmår något mot Herren.
31 Hästar rustas för stridens dag,
men segern kommer från Herren.
7 1 Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande[a] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Apostelns glädje över korintiernas ånger
2 Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. 3 Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. 4 Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. 5 När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. 6 Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, 7 och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.
8 Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. 9 Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. 10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. 11 Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. 12 När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. 13 Därför har vi blivit tröstade.
Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. 14 Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. 15 Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad. 16 Jag är glad att jag kan lita på er i allt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln