Old/New Testament
Vishet och gudsfruktan hör ihop
3 Min son, glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta.
2 Ty långt liv och många levnadsår
och frid skall de ge dig.
3 Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig.
Bind dem om din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd
i Guds och människors ögon.
5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna.
7 Håll dig inte själv för vis,
frukta Herren och fly det onda.
8 Det skall ge hälsa åt din kropp,
ny styrka åt alla dess ben.
9 Ära Herren med dina ägodelar
och ge honom det första av all din gröda.
10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd
och dina pressar flöda över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran,
förarga dig inte över hans tuktan.
12 Ty den Herren älskar tuktar han
liksom en far den son som han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa som finner visheten,
den människa som får förstånd.
14 Ty det är bättre att få vishet än silver,
den vinst den ger är bättre än guld.
15 Den är dyrbarare än pärlor.
Allt härligt du äger går ej upp mot den.
16 Långt liv bär den i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Vishetens vägar är ljuvliga,
alla dess stigar är trygga.
18 Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den,
de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
19 Genom visheten har Herren lagt jordens grund,
himlen har han berett med förstånd.
20 Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram
och molnen dryper av fukt.
21 Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet,
låt dem inte vika från dina ögon.
22 De skall ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra trygg på din väg,
din fot skall inte slinta.
24 När du lägger dig skall inget förskräcka dig,
och när du lagt dig skall du sova gott.
25 Du behöver inte frukta för plötslig skräck,
eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
26 Ty Herren skall vara din förtröstan,
han skall bevara din fot för snaran.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte den behövande din hjälp,
när det står i din makt att ge den.
28 Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare,
i morgon skall jag ge dig",
fastän du kunde hjälpa genast.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa,
när han tror sig bo trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak,
då han inte har gjort dig något ont.
31 Avundas inte den som brukar våld
och välj inte någon av hans vägar.
32 Ty Herren avskyr den som är falsk,
men han är förtrogen med de rättrådiga.
33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Bespottare bespottar han,
men de ödmjuka ger han nåd.
35 De visa får ära till arvedel,
de dåraktiga får skam.
Vishetens storhet
4 Lyssna, barn, till er fars förmaning,
tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom,
överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far,
varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd,
glöm ej vad min mun har talat
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten
och den kommer att bevara dig.
Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta.
Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig.
Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud,
en ärekrona skall den räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 Hör, min son, tag emot mina ord,
så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg,
jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg,
när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte,
bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter,
våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Varning för lösaktighet
5 Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du tar vara på goda råd
och dina läppar bevarar kunskapen.
3 Av honung dryper en trolös kvinnas läppar,
halare än olja är hennes mun.
4 Men till sist blir hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styr ner mot döden,
till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte,
hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, ni barn,
vik ej bort från min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
kom inte nära dörren till hennes hus.
9 Ge inte din kraft åt andra,
dina år åt en grym herre,
10 om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom
och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
11 så att du själv till slut måste sucka,
när din kropp och ditt hull tynar bort,
12 och säga: "Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst,
varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
14 Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont
mitt i den församlade menigheten."
15 Drick vatten ur din egen brunn,
det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skall dina källor strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, det är dig de tillhör
och ingen främmande jämte dig.
18 Må din brunn vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig,
hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna
och sluta en annans hustru i din famn?
21 Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara,
han ger akt på alla hennes steg.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö i brist på förmaning,
genom sin stora dårskap går han vilse.
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
All trösts Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.
8 Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
Paulus ändrade resplaner
12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå 14 det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. 15 Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.[b] 16 Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.
17 Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?[c] 18 Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften[d] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
23 Jag för min del tar Gud till vittne[e] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. 24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln