Old/New Testament
Bruden svarar
6 Min vän har gått ner till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna
för att låta sin hjord beta i lustgårdarna
och för att plocka liljor.
2 Jag är min väns,
och min vän är min,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
Brudgummen talar om bruden
3 Skön som Tirsa[a] är du min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en härskara.
4 Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder liknar en hjord av tackor,
som stiger upp ur badet,
allesammans med tvillingar,
ofruktsam är ingen av dem.
6 Din kind är lik ett brustet granatäpple,
där den skymtar genom din slöja.
7 Sextio är drottningarna
och åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna en oräknelig skara.
8 En enda är hon, min duva, min fullkomliga,
en enda är hon för sin mor,
älskad är hon av henne som fött henne.
Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur lovprisar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en härskara?
Brudgummen (eller bruden)
10 Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken hade friska skott,
om granatträden hade gått i blom.
11 Utan att jag märkte det hade min längtan
satt mig vid mitt furstefolks vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, du Sulamit,
vänd om, vänd om, så att vi får se på dig.
Bruden
Varför ser ni på Sulamit,
som på en dans i Mahanajim?
Brudgummen
7 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor,
verk av en konstnärs händer.
2 Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig fattas.
Din midja är som en veteskyl,
omgiven av liljor.
3 Dina bröst liknar ett killingpar,
tvillingar av en gasell.
4 Din hals liknar ett elfenbenstorn,
dina ögon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
som håller vakt mot Damaskus.
5 Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och lockarna på ditt huvud är som purpur.
Konungen är fångad av dess lockar.
6 Så skön och ljuv du är,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din växt är som en palms,
som druvklasar din barm.
8 Jag tänker: I den palmen vill jag klättra upp,
jag vill gripa tag i dess grenar.
Låt dina bröst vara för mig som vinstockens klasar,
din andedräkt som äpplens doft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Ja, ett vin som lätt glider ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar.
10 Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och stanna i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt stå upp och gå till vingårdarna
för att se om vinstocken har friska skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden har fått blommor.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena sprider sin doft,
och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter,
både nya och gamla.
Åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
8 O, att du hade varit som en bror för mig,
ammad vid min moders bröst!
Om jag då hade mött dig där ute,
så hade jag fått kyssa dig,
och ingen skulle ha tänkt illa om mig för det.
2 Jag hade då fått leda dig,
föra dig in i min moders hus,
och du skulle ha undervisat mig.
Kryddat vin skulle jag ha gett dig att dricka,
av saften från mitt granatträd.
Bruden talar till Jerusalems döttrar
3 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
4 Jag bönfaller er, ni Jerusalems döttrar:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon som kommer hit upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet väckte jag dig.
Det var där som din moder födde dig,
hon som gav dig livet födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm.
Ty kärleken är stark som döden,
dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket.
Dess glöd är som eldsglöd,
en Herrens låga.
7 De största vatten
kan ej släcka kärleken,
strömmar kan ej dränka den.
Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han ändå bli försmådd.
Brudens bröder
8 Vi har en syster, helt ung,
som ännu inte har någon barm.
Vad skall vi göra för vår syster,
den dag då man vill vinna henne?
9 Är hon en mur bygger vi på den
ett krön av silver,
men är hon en dörr,
bommar vi för den med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och min barm är som torn.
Så blev jag i hans ögon
lik en som finner frid.
11 En vingård ägde Salomo
i Baal-Hamon.
Den vingården lämnade han åt väktare.
Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig,
tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 Du som håller till i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 Skynda min vän!
Var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
4 1 Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. 2 Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. 3 På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar. 4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 6 Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba![a] Fader!" 7 Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Vänd inte tillbaka till lagen
8 Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. 11 Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.
12 Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig något ont. 13 Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er. 14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus. 15 Var hör man nu er lovprisning? Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig, om det varit möjligt. 16 Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?
17 Dessa människor är ivriga att vinna er men har inte rätt iver, utan vill skilja er från oss för att ni med så mycket större iver skall hålla er till dem. 18 Det är bra att vara ivrig för det som är gott, det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er. 19 Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er, 20 jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.
Lagens förbund och löftets
21 Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen? 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja,[b] den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står skrivet:
Gläd dig, du ofruktsamma, du som inte föder barn,
jubla högt, du som inte känner födslovånda,
ty den ensamma har många barn, fler än den som har en man.[c]
28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. [d] 31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln