Old/New Testament
10 Döda flugor kommer parfymerarens olja att stinka och jäsa.
Så uppväger liten dårskap både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger,
men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 På alla sina vägar är dåren utan förstånd
och han säger till alla att han är en dåre.
4 Om en furste blir vred på dig,
så lämna inte din plats,
ty saktmod förhindrar stora synder.
5 Det finns ett ont som jag har sett under solen,
ett misstag som kommer från den som har makten:
6 Att dårskap sätts på höga poster
och framstående män på obemärkt plats.
7 Jag har sett slavar till häst
och furstar till fots som slavar.
8 Den som gräver en grop faller själv däri
och den som river en mur blir stungen av en orm.
9 Den som vältrar bort sten blir skadad av sten,
och den som klyver ved blir skadad av trä.
10 Den som inte slipar eggen, när järnet blir slött,
måste bruka mer kraft.
Men vishet leder till framgång.
11 Om ormen stinger innan den blivit tjusad,
har ormtjusaren ingen nytta av sin konst.
12 Ord från den vises mun är välgörande,
men dåren förtärs av sina egna läppar.
13 Början på hans tal är dårskap
och slutet svår galenskap.
14 Dåren är rik på ord,
men ingen människa vet vad som skall ske.
Vem kan säga en människa vad som kommer efter henne?
15 Dårarnas möda tröttar ut dem.
Inte ens till staden hittar de vägen.
16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn
och där furstarna festar redan på morgonen!
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar,
där furstarna håller måltid vid rätt tid
för att få styrka och inte för att bli druckna.
18 Av lättja förfaller husets bjälkar,
och av försumlighet regnar det in genom taket.
19 Man ordnar fest för att roa sig,
och vinet ger glädje åt livet,
och pengar kan ge allt detta.
20 Inte ens i din tanke skall du förbanna en kung,
och inte ens i ditt sovrum skall du förbanna den rike,
ty himlens fåglar bär fram ditt tal,
och de bevingade för vidare vad du har sagt.
Du kan inte se in i framtiden
11 Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka.
2 Dela det du har i sju delar, ja, åtta,
ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet.
3 När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden,
och om ett träd faller omkull,
mot söder eller norr,
så ligger det på den plats där det har fallit.
4 Den som spejar efter vind får aldrig så,
den som skådar efter moln får ingenting skörda.
5 Liksom du inte vet vart vinden far
eller hur benen bildas i moderlivet,
så förstår du ej heller Guds verk,
hans som gör alltsammans.
6 Så din säd om morgonen
och låt inte din hand vila om kvällen,
ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra,
eller om båda är lika bra.
7 Ljuset är ljuvligt
och det är gott för ögonen
att se solen.
8 Om en människas år blir många,
må hon glädja sig under dem alla
och komma ihåg att det blir många mörka dagar.
Allt som kommer är förgängligt.
Råd till de unga
9 Gläd dig, du yngling, i din ungdom,
låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar,
följ det dina ögon ser.
Men vet att för allt detta
kommer Gud att döma dig.
10 Låt sorgen vika ur ditt hjärta
och håll det onda borta från din kropp.
Ty ungdomstiden, livets blomstringstid, är förgänglig.
12 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
och de år då du skall säga:
"De ger mig ingen glädje";
2 ja, innan de förmörkas,
solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
3 då väktarna i huset darrar
och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få
och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
4 då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas;
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
5 då man är rädd för var backe
och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
6 innan silvertråden brister
och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
7 då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.
8 Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.
11 De visas ord är uddar,
som indrivna spikar är deras tänkespråk.
De är gåvor från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son, låt varna dig!
Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:
Frukta Gud och håll hans bud,
det hör alla människor till.
14 Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,
med allt som är fördolt,
vare sig det är gott eller ont.
Hälsning
1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.[a] 3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Galaternas avfall från evangelium
6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. 10 Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung
11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. 12 Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. 13 Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, 14 och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.
15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.
18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,[b] och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln