Old/New Testament
13 En vis son lyssnar till sin fars förmaning,
en bespottare lyder ingen tillsägelse.
2 Envar får njuta av sin muns frukt,
men de trolösa hungrar efter våld.
3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv,
den lösmynte råkar i olycka.
4 Den late är full av begär men får ingenting,
de flitigas hunger blir rikligen mättad.
5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal,
den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.
6 Rättfärdighet bevarar den redbare,
ondska fäller syndaren.
7 Den ene vill anses rik men har ingenting,
den andre vill anses fattig men äger mycket.
8 Den rike måste ge sin förmögenhet som lösepenning för sitt liv,
den fattige hör inte av något hot.
9 De rättfärdigas ljus lyser klart,
de ogudaktigas lampa slocknar.
10 Övermod vållar bara kiv,
vishet äger de som tar emot råd.
11 Lätt fånget är lätt förgånget,
men den som samlar efter hand får mycket.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat,
uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom,
den som fruktar budet får belöning.
14 Den vises undervisning är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
15 Gott förstånd för med sig välvilja,
de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Den kloke handlar med förstånd,
dåren blottar sin dumhet.
17 En ogudaktig budbärare faller i olycka,
ett tillförlitligt sändebud ger läkedom.
18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning,
den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,
men dårar hatar att överge sin ondska.
20 Den som umgås med visa blir vis,
den som är vän med dårar går det illa.
21 Syndare förföljs av olycka,
de rättfärdigas lön blir lycka.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn,
syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.
23 De fattigas nyodling ger riklig föda,
men den sopas bort när orätt råder.
24 Den som spar på riset hatar sin son,
den som älskar honom fostrar honom i tid.
25 Den rättfärdige äter och blir mätt,
de ogudaktiga får gå med tom mage.
14 Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt,
dårskapen river ner det med egna händer.
2 Den som fruktar Herren lever rättsinnigt,
den som föraktar honom går krokiga vägar.
3 I dårens mun är högmodets käpp,
men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Utan dragdjur är krubban tom,
riklig skörd får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,
ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet men finner ingen,
till den förståndige kommer kunskapen lätt.
7 Håll dig borta från dåren,
du finner aldrig förstånd på hans läppar.
8 Den klokes vishet gör att han känner vägen,
dårars oförnuft bedrar.
9 Dårarna hånar skuldoffret,
men bland de rättsinniga finns nåd.
10 Hjärtat känner sin egen sorg,
en främling kan inte dela dess glädje.
11 De ogudaktigas hus raseras,
de rättsinnigas boning blomstrar.
12 En väg kan synas rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden.
13 Mitt under skratt kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige uppfylls av sina egna vägar,
en god man håller sig borta från honom.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter,
en som smider ränker blir hatad.
18 De oförståndiga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda,
ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinning,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sanningsenligt vittne räddar liv,
den som far med lögn bedrar.
26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 Herrens fruktan är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens undergång.
29 Den som är långmodig har gott förstånd,
den som är otålig går långt i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,
den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska,
den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten,
bland dårarna blir den uppenbar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja,
den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
15 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.
2 De visas tunga ger god kunskap,
dårars mun flödar över av oförnuft.
3 Herrens ögon är överallt,
de vakar över både onda och goda.
4 En läkande tunga är ett livets träd,
en falsk tunga ger hjärtesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin fars fostran,
klok är den som tar vara på tillrättavisning.
6 Den rättfärdiges hus rymmer stor rikedom,
den ogudaktiges vinning för med sig bekymmer.
7 De visas läppar sprider kunskap,
men så gör inte dårarnas hjärtan.
8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren,
de rättsinnigas bön behagar honom.
9 Herren avskyr den ogudaktiges väg,
men den som far efter rättfärdighet älskar han.
10 Fostran är något ont för den som överger vägen,
men den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och helvetet ligger uppenbara för Herren,
hur mycket mer då människornas hjärtan!
12 Bespottaren ogillar tillrättavisning,
till de visa vill han inte gå.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust,
på hjärtesorg följer modlöshet.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap,
dårars mun närs av dårskap.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag,
men ett glatt hjärta har ständigt fest.
16 Bättre knapphet och Herrens fruktan
än stora skatter och oro.
17 Bättre ett fat kål med kärlek
än en gödd oxe med hat.
18 En hetlevrad man uppväcker träta,
den långmodige stillar kiv.
19 Den lates stig är spärrad av törne,
de rättsinniga har en banad väg.
20 En vis son ger sin far glädje,
en dåraktig människa föraktar sin mor.
21 Den vettlöse har sin glädje i oförnuft,
den förståndige går sin väg rakt fram.
22 Där samråd saknas går planerna om intet,
med många rådgivare lyckas de.
23 En man blir glad när han kan ge svar,
hur gott är inte ett ord i rätt tid.
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,
så att han undviker dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högmodiges hus,
men änkans gränssten låter han stå kvar.
26 För Herren är ondskans planer avskyvärda,
men milda ord är rena.
27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj,
den som hatar mutor får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke,
de ogudaktigas mun flödar över av onda ting.
29 Herren är fjärran från de ogudaktiga,
men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt,
ett gott budskap ger märg åt benen.
31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning
får bo bland de visa.
32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv,
den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.
33 Herrens fruktan fostrar till vishet,
och ödmjukhet föregår ära.
5 1 Vi vet att om vårt jordiska tält[a] rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 2 Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, 3 ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 4 Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 5 Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.
6 Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Ty vi lever här i tro, utan att se. 8 Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. 9 Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
Försoningens tjänst
11 Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. 13 Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. 14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. 16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt.[b] Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.[c]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln