Old/New Testament
Brudgummen beskriver bruden
4 Vad du är skön, min älskade vad du är skön!
Dina ögon är som duvor,
där de skymtar genom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömmar ner för Gileads berg.
2 Dina tänder liknar en hjord
av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet,
allesammans med tvillingar.
Ofruktsam är ingen ibland dem.
3 Dina läppar är som ett rosenrött band,
och skön är din mun.
Lik ett brustet granatäpple är din kind,
där den skymtar genom din slöja.
4 Din hals är lik Davids torn,
där vapen förvaras,
och där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar.
5 Dina bröst liknar ett killingpar,
tvillingar av en gasell,
som går i bet bland liljor.
6 När dagen blir sval
och skuggorna flyr,
vill jag gå bort till myrraberget,
till den rökelsedoftande höjden.
7 Du är alltigenom skön, min vän,
på dig finns ingen fläck.
Brudgummen till bruden
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon.
Skåda ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 Du har tagit mitt hjärta,
du min syster, min brud.
Du har tagit mitt hjärta med en enda blick,
med en enda länk av kedjan kring din hals.
10 Hur skön är inte din kärlek,
du min syster, min brud!
Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin,
och doften av dina salvor
mer än all väldoft.
11 Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
och doften av dina kläder
är som Libanons doft.
12 En tillsluten lustgård är min syster, min brud,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 Som en plantering av granatträd skjuter du upp
med utsökta frukter,
med hennablommor och nardusplantor,
14 med nardus och saffran, kalmus och kanel
och rökelseträd av alla slag,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor av alla slag.
15 En källa i lustgården är du,
en brunn med friskt vatten,
ett rinnande flöde från Libanon.
Bruden svarar
16 Vakna upp, du nordanvind,
kom, du sunnanvind.
Blås genom min lustgård,
låt dess väldoft strömma ut.
Låt min vän komma till sin lustgård
och äta dess utsökta frukter.
Brudgummen
5 Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud.
Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
Ät, mina vänner
drick och berusa er av kärlek!
Bruden
2 Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän klappar på.
Han säger:
Öppna för mig, du min syster, min älskade,
min duva, du min fullkomliga.
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.
3 Jag har tagit av mina kläder,
skulle jag nu ta på dem igen?
Jag har tvättat mina fötter,
skulle jag nu smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan,
då rördes mitt hjärta över honom.
5 Jag steg upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av flytande myrra
som fuktade dörrens handtag.
6 Jag öppnade för min vän,
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ blev helt utom sig av hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom inte,
jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
7 Väktarna fann mig
där de gick omkring i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig manteln,
väktarna på murarna.
8 Jag bönfaller er,
Jerusalems döttrar,
om ni finner min vän, så säg -
ja, vad skall ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 Vad är din vän förmer än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra,
eftersom du bönfaller oss så?
Bruden
10 Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är som finaste guld,
hans hår är lockigt och svart som korpen.
12 Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
insatta som ädelstenar.
13 Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar,
kullar av doftande kryddor.
Hans läppar är som liljor,
de dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är som ringar av guld,
infattade med krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
som vilar på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
ståtlig är han som cedrarna.
16 Hans mun är idel sötma,
allt hos honom är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.
Vännerna
17 Vart har han gått, din vän,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka honom.
Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham
3 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves,[a] ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. [b] 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.
8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. [c] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. [d] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. [e] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. [f] 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. [g] 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Lagen upphäver ej löftet
15 Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling [h] som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,[i] så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.[j] 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.[k]
21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare[l] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Abrahams barn är arvingar enligt löftet
26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln