Old/New Testament
Psalm 140
Bön om skydd mot onda människor
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
3 för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
4 De vässar sina tungor som ormar,
huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
5 Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
som tänker ut planer för att få mig på fall.
6 Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
snaror sätter de ut för mig. Sela.
7 Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
8 Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
så att de förhäver sig. Sela.
10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 Låt eldsglöd regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
12 En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
13 Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
14 De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.
Psalm 141
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig, skynda till mig!
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
2 Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina lyfta händer som ett aftonoffer.
3 Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 Låt ej mitt hjärta vika av till något ont,
till att ta del i ogudaktiga gärningar
tillsammans med män som gör orätt.
Av deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [a]Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek,
bestraffar han mig, är det som olja på huvudet,
mitt huvud skall inte avvisa det.
Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
6 Deras ledare störtas ner för klippan,
men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.
7 Som när man har plöjt och rivit upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
8 På dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt,
förkasta inte min själ.
9 Bevara mig för de snaror
som de lägger ut för mig
och för ogärningsmännens fällor.
10 Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät,
medan jag går oskadd förbi.
Psalm 142
Bön om räddning från förföljarna
1 En sång av David. En bön när han var i grottan.
2 Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
3 Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.
4 När min ande tynar bort i mig,
är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
har de lagt ut snaror för mig.
5 Se på min högra sida,
där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
ingen frågar efter min själ.
6 Jag ropar till dig, Herre.
Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
7 Lyssna till mitt rop,
jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
de är mig för starka.
8 För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.
Profetians gåva är större än tungomålstalets
14 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. 5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
6 Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna? 8 Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? 9 Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.
Tungomålstalet måste uttydas
13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror
20 Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln