Old/New Testament
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga om min älskade,
min älskades sång om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Jag vill nu låta er veta
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet,
och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren,
och den skall bli nertrampad.
6 Jag skall ödelägga den,
ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 Herren Sebaots vingård är Israels hus
och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker,
till dess inget utrymme längre finns
och ni är de enda som bor i landet.
9 Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus skall bli öde,
stora och vackra hus utan invånare.
10 En vingård på tio plogland[a]
skall ge endast ett batmått,
och en homers utsäde skall ge endast en efa.
11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
upphettade av vin!
12 Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare,
pukor, flöjter och vin.
Men Herrens gärningar bryr de sig inte om,
hans händers verk intresserar dem inte.
13 Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap,
ty de saknar kunskap.
Dess ädlingar skall lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14 Därför ökar dödsriket sitt begär,
och spärrar upp sitt gap utan gräns.
Stadens främsta måste fara dit ner
tillsammans med de larmande och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 Människorna skall bli nerböjda,
var och en förödmjukad.
Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.
16 Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,
Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17 Då skall lammen beta som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 dem som säger: "Låt honom hasta,
låt honom skynda med sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det som Israels Helige beslutat
närma sig och komma,
så att vi lär känna det!"
20 Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
som gör bittert till sött och sött till bittert!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga att blanda starka drycker,
23 dem som för mutor frikänner den skyldige
och berövar den rättfärdige hans rätt.
24 Liksom eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så skall deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg som stoft,
eftersom de förkastade Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det och slår det,
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 Han reser ett baner för hednafolken i fjärran
och lockar på dem från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt och med hast.
27 Ingen ibland dem är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet kring deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar är som av flinta,
deras vagnshjul liknar stormvinden.
29 Deras rop är som en lejoninnas rytande.
De ryter som unga lejon,
ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 På den dagen skall det dåna mot dem,
likt havets dånande.
Ser man ut över landet,
är där mörker och kval,
ljuset förmörkas av töcken.
Profetens kallelse
6 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."
4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. 5 Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
Ty jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. 7 Med det rörde han vid min mun och sade:
"När nu detta har rört vid dina läppar,
har din missgärning tagits ifrån dig
och din synd är försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni skall höra och höra, men inte förstå,
och ni skall se och se, men inte begripa.
10 Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon,
hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade."
11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Till dess städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde och övergivet.
12 Herren skall sända folket långt bort,
och ödsligheten skall bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek,
av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.
Den stubben skall vara en helig säd."
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus[a] och som tror på Kristus Jesus. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Utkorelsen ett ämne för lovprisning
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Apostelns förbön
15 Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan[b] skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
Från död till liv
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, [c] och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln