Old/New Testament
Inledning
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem lär man känna vishet och förmaning
och att förstå kloka ord.
3 Av dem hämtar man förmaning till vist handlande,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4 De ger enkla människor klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
6 Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 Att frukta Herren är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.
Varning för förförelse
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud
och en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger: "Kom med oss,
vi vill ligga på lur efter blod,
gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
12 Likt dödsriket vill vi sluka dem levande,
fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart skall vi vinna,
vi skall fylla våra hus med byte.
14 Dela du med oss vår lott,
vi skall alla ha samma penningpung."
15 Min son, gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig.
16 Deras fötter skyndar till det som är ont,
de hastar att utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut nätet
inför ögonen på fåglarna.
18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det var och en som söker orätt vinning,
sin egen herre berövar han livet.
Visheten kallar till bot
20 Visheten ropar högt på gatan,
på torgen låter hon sin röst höras.
21 I gathörnens buller predikar hon,
där portarna i staden slås upp
talar hon sina ord:
22 "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd er till mig när jag varnar er.
Se, jag skall låta min Ande flöda över er,
jag skall låta er lära känna mina ord.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade
och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd
och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29 Eftersom de hatade kunskap
och inte ville frukta Herren,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet
utan att behöva frukta något ont."
Visheten bevarar från fördärv
2 Min son, om du tar emot mina ord
och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra ta vara på visheten
och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på klokheten,
4 om du söker efter den som efter silver
och letar efter den som efter en skatt,
5 då skall du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 Ty det är Herren som ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Åt de redbara har han visa råd i förvar,
en sköld är han för dem som lever ostraffligt,
8 han beskyddar det rättas stigar,
sina frommas väg bevarar han.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet,
det godas alla vägar.
10 Ty vishet skall komma in i ditt hjärta
och kunskap bli ljuvlig för din själ,
11 eftertänksamhet skall bevara dig
och klokhet beskydda dig.
12 Visheten skall rädda dig från det ondas väg,
från män som talar det som är förvänt,
13 från dem som överger det rättas stigar
för att färdas på mörkrets vägar,
14 från dem som gläds åt att göra det onda
och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
15 från dem som går på krokiga stigar
och vandrar på villovägar.
16 Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru som talar hala ord,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän
och glömt sin Guds förbund.
18 Hennes hus sjunker ner i döden,
till skuggornas boning leder hennes stigar.
19 De som går in till henne vänder aldrig tillbaka,
de finner inte livets stigar.
20 Därför skall du vandra på de godas väg
och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
21 Ty de redbara skall bo i landet,
de ostraffliga får stanna kvar där.
22 Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.
Insamlingen till de heliga
16 När det gäller insamlingen[a] till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. 4 Men om det finns skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.
Apostelns resplaner
5 Jag tänker komma till er sedan jag har farit genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. 6 Men hos er stannar jag om möjligt en tid, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt resa, vart den nu går. 7 Jag vill inte nu besöka er på genomresa, för jag hoppas kunna stanna kvar hos er en tid, om Herren tillåter. 8 I Efesus stannar jag till pingst, 9 eftersom en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete. Jag har också många motståndare.
Timoteus och Apollos besök
10 När Timoteus kommer, se då till att han kan vistas hos er utan att behöva oroas. Han arbetar för Herren liksom jag, 11 och ingen får därför se ner på honom. Sänd honom i väg i frid, så att han kan komma till mig. Jag väntar på honom tillsammans med bröderna. 12 Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls komma nu utan reser när han finner ett lämpligt tillfälle.
Förmaningar och hälsningar
13 Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. 14 Låt allt hos er ske i kärlek. 15 Jag ber er, bröder: Ni känner Stefanas familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst. 16 Rätta er därför efter sådana och alla dem som tar del i det arbetet. 17 Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Akaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er 18 och upplivat min ande liksom er. Sätt värde på sådana.
19 Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren. 20 Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss. 21 Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. 22 Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha.[b] 23 Herren Jesu nåd vare med er. 24 Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln