Old/New Testament
Jeremias budskap till kungarna i Juda rike
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar. 3 Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats! 4 Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus skall läggas i ruiner.
6 Ty så säger Herren om Juda kungahus:
Som Gilead är du för mig,
som Libanons topp.
Men jag skall sannerligen göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag skall inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8 Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?" 9 Man skall då svara: "Därför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
Guds dom över Sallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
ty han skall aldrig mer komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 Ty så säger Herren om Sallum,[a] Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit. 12 På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse.
Guds dom över Jojakim
13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet
och sina salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar"
och gör åt sig stora fönster,
klär huset med cederträ
och målar det rött med dyrbar färg!
15 Är detta att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte detta att känna mig? säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
står endast efter egen vinning,
och att utgjuta oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 Därför säger Herren så om Jojakim,[b] Josias son, Juda kung:
Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, min broder! O, min syster!"
Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, herre! O, hur ståtlig han var!"
19 Som man begraver en åsna
skall han begravas.
Han skall släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Basan
och ropa från Abarim,
ty alla dina älskare är krossade.
21 Jag talade till dig när det gick dig väl,
men du sade: "Jag vill inte lyssna."
Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom.
Du har inte velat lyssna till min röst.
22 Alla dina herdar
skall vallas av vinden,
och dina älskare måste gå i fångenskap.
Då skall du komma på skam och förödmjukas
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
du som har ditt näste i cedrarna,
hur skall du inte jämra dig
när värkar kommer över dig
och ångest som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 Så sant jag lever, säger Herren: Om du Konja,[c] Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna. 26 Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö. 27 Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka.
28 Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.
Falska herdar och löftet om en rättfärdig telning
23 Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. 2 Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
3 Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. 4 Jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. De skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger Herren.
5 Se, dagar skall komma, säger Herren,
då jag skall låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han skall regera som kung och handla med vishet,
han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.
6 I hans dagar skall Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn man skall ge honom:
Herren vår rättfärdighet.
7 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", 8 utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land.
Mot de falska profeterna
9 Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
alla mina ben darrar.
Jag är som en berusad man,
som en man omtöcknad av vin,
för Herrens och hans heliga ords skull.
10 Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare.
Under förbannelse ligger landet sörjande,
och betesmarkerna i öknen är förtorkade.
Man inriktar sig på att göra ont
och har sin styrka i orättfärdighet.
11 Ty både profeter och präster är gudlösa.
Även inne i mitt hus finner jag deras ondska,
säger Herren.
12 Därför skall deras väg bli för dem
som hala stigar i mörkret.
De skall drivas bort och där skall de falla.
Ty jag skall låta olycka drabba dem
det år deras straff kommer, säger Herren.
13 Också hos Samarias profeter
har jag sett dåraktiga ting:
De profeterade i Baals namn
och förde mitt folk Israel vilse.
14 Och hos Jerusalems profeter
har jag sett förskräckliga ting.
De begår äktenskapsbrott och ljuger,
de uppmuntrar dem som gör ont
så att ingen skall vända om från sin ondska.
De är alla för mig som Sodom
och stadens invånare som Gomorras.
15 Därför säger Herren Sebaot så om profeterna:
Jag skall ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka,
ty från profeterna i Jerusalem
har gudlöshet gått ut över hela landet.
16 Så säger Herren Sebaot:
Lyssna inte på orden från de profeter som profeterar för er,
ty de bedrar er.
Sina egna hjärtans syner talar de,
inte vad som kommer från Herrens mun.
17 Om och om igen säger de till dem som föraktar mig:
" Herren har sagt: Det skall gå er väl."
Och till var och en som följer sitt hårda hjärta säger de:
"Ingen olycka skall drabba er."
18 Men vem har tillträde till Herrens råd,
så att han kan se och höra hans ord?
Och vem har aktat på hans ord
och lyssnat till det?
19 Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram,
en virvlande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.
20 Herrens vrede skall inte vända åter,
förrän han har utfört och fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det.
21 Jag sände inte dessa profeter,
ändå rusade de i väg.
Jag talade inte till dem,
ändå profeterade de.
22 Om de haft tillträde till mitt råd,
hade de förkunnat mina ord för mitt folk
för att få dem att vända om från sina onda vägar
och sina onda gärningar.
23 Är jag en Gud endast på nära håll, säger Herren, och inte en Gud också långt borta? 24 Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. 25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm." 26 Hur länge? Vad finns det i hjärtat hos profeterna, lögnprofeterna, de som profeterar sina egna hjärtans svek? 27 De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. 28 Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. 29 Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och likt en slägga som krossar klippan?
30 Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, dessa som stjäl mina ord från varandra. 31 Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: "Så säger Herren." 32 Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger Herren.
Falska "tungor"
33 När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: "Vad är Herrens tunga?",[d] skall du säga dem vad som är den verkliga tungan.[e] Och jag skall kasta bort er, säger Herren.
34 Den profet eller präst eller den av folket som säger " Herrens tunga", den mannen och hans hus skall jag straffa. 35 Så skall ni fråga varandra och säga er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt? 36 Men " Herrens tunga" skall ni inte mer nämna. Ty för var och en skall då hans eget ord bli en "tunga", eftersom ni förvränger den levande Gudens, Herren Sebaots, vår Guds, ord. 37 Så skall du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat? 38 Men om ni säger " Herrens tunga", då säger Herren så: Ni använder detta ord, " Herrens tunga", fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni skall inte säga " Herrens tunga". 39 Se, därför skall jag helt glömma er och kasta bort från mitt ansikte både er och den stad som jag har givit åt er och era fäder. 40 Och jag skall låta evig förödmjukelse drabba er, en evig skam som aldrig skall glömmas.
Hälsning
1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan 2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. 3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. 4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppgift på Kreta
5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren[a] skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12 En av deras egna, en profet, har sagt: "Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata." 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln