Old/New Testament
Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte
6 Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,
res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!
Ty en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag vill ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.
De skall slå upp sina tält runt omkring henne
och beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
"Kom låt oss dra upp vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats."
6 Ty så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!
Detta är staden som skall straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa låter vatten välla fram,
så låter den sin ondska välla ut.
Om våld och förödelse hör man där,
sår och slag är alltid inför mina ögon.
8 Låt varna dig, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
till ett land där ingen bor.
9 Så säger Herren Sebaot:
En efterskörd, som på en vinstock,
skall man bärga på kvarlevan av Israel.
Räck på nytt ut din hand,
som när man plockar druvor från rankorna.
10 Till vem skall jag tala
och för vem skall jag vittna, så att de hör?
Deras öron är tillslutna[a]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.
Töm ut den över barnen på gatan
och över alla unga män där de samlas.
Både man och kvinna skall drabbas,
också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12 Främlingar skall ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
15 De skall stå där med skam,
ty de har bedrivit avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
16 Så säger Herren:
"Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."
17 När jag satte väktare över er och sade:
"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:
"Vi vill inte lyssna."
18 Hör därför, ni hednafolk,
lägg noga märke till, du menighet,
vad som sker bland dem.
19 Hör du jord:
Se, jag skall låta olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat på mina ord
utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse
även om den kommer från Saba,
eller om bästa kalmus från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,
grannar och vänner förgås.
22 Så säger Herren:
Se, ett folk kommer från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans,
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Sion.
24 Vi har hört ryktet om dem
våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på öppna fältet
och vandra ej på vägen,
ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
26 Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,
rulla dig i aska,
höj sorgesång som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
27 Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
28 Alla är de förhärdade upprorsmakare,
som går med förtal,
de är som koppar och järn.
Alla handlar de fördärvligt.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
All ytterligare rening är förgäves,
de onda kan inte avlägsnas.
30 "Förkastat silver" kallar man dem,
ty Herren har förkastat dem.
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren. 3 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. 4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel." 5 Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. 7 Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder. 8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
9 Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting. 11 Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo: 15 Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar. 19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. 23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." 24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem. 26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder. 27 Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
Dom över Hinnoms sons dal
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede. 30 Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. 34 I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar 2 och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken. 3 Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller reser han sig då inte upp igen
och om någon går vilse vänder han då inte om?
5 Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
Det som inte är rätt, det talar de.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: "Vad har jag gjort?"
Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
7 Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden när de skall komma tillbaka.
Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni då säga: "Vi är visa,
och vi har Herrens lag".
Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna
förvandlat lagen till lögn.
9 De visa skall komma på skam,
förskräckas och tas till fånga.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 Därför skall jag ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
11 De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
12 De skall stå där med sin skam,
därför att de bedrev sådana avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
13 Jag skall rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem skall tas ifrån dem.
14 Varför sitter vi stilla här?
Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
16 Från Dan hörs hans hästar frusta.
När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
17 Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var skall jag finna lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land:
"Finns då inte Herren mer i Sion?
Är hennes konung inte längre där?"
Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
20 Skördetiden är förbi,
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.
21 Jag är förkrossad
därför att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 Finns då ingen balsam i Gilead,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Förmaningar till olika grupper i församlingen
5 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet. 3 Hedra dem som verkligen är änkor. 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det. 5 Den som verkligen är änka och står ensam sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. 6 Men den som för ett utsvävande liv är levande död. 7 Och allt detta skall du inskärpa, så att ingen kan anklaga dem. 8 Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
9 Till 'församlingsänka' skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.
11 Yngre änkor skall du däremot avvisa. Ty när de drivs av begär och sätter sig upp mot Kristus, vill de bara gifta sig 12 och drar domen över sig, eftersom de har förnekat sin första tro. 13 På samma gång lär de sig att vara lata, när de går omkring i husen. Och inte nog med det, de lär sig också att vara skvalleraktiga och nyfikna och att prata om sådant som de borde tiga med. 14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. 15 Somliga har redan vänt sig bort och följt Satan. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.
17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder,[a] särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18 Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar [b] och: Arbetaren är värd sin lön. 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.
21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt. 22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 23 Drick inte längre bara vatten utan använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta. 24 Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen. 25 På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln