Old/New Testament
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten,
deras tunga förtorkar av törst.
Men jag, Herren, skall bönhöra dem,
Israels Gud skall inte överge dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag skall göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
med myrten och olivträd.
På hedmarken skall jag plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man tillsammans skall se och veta,
ge akt på och förstå
att Herrens hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis, säger Jakobs Konung.
22 Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem
och se efter hur de har gått i fullbordan.
Eller låt oss höra vad som skall komma.
23 Tala om vad som skall hända i framtiden,
så att vi kan se att ni är gudar.
Gör något, vad det vara må,
så att vi alla häpnar när vi ser det.
24 Men se, ni är mindre än ett intet,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer ifrån öster.
Han skall åkalla mitt namn.
Han skall gå fram över de styrande,
som vore de lerjord,
lik en krukmakare som trampar lera.
26 Vem talade om detta från begynnelsen,
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt".
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!",
den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.
28 Jag ser mig om, men här finns ingen.
Av dessa är det ingen som kan ge besked,
ingen som kan ge ett svar på min fråga.
29 Se, de är alla fåfänglighet,
deras verk är ett intet,
deras avgudabilder är vind och tomhet.
Herrens tjänare
42 Se, min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde, i vilken min själ har sin glädje.
Jag har låtit min Ande komma över honom.
Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
2 Han skall inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå skall han inte krossa,
en tynande veke skall han inte släcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Han skall inte förtröttas eller brytas ner,
förrän han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.
5 Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där
och ande åt dem som vandrar på den.
6 Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
7 för att du skall öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
8 Jag är Herren, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, vad jag förut förkunnade har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
innan de visar sig låter jag er höra om dem.
En ny sång
10 Sjung till Herren en ny sång,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst, du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni klippornas invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren skall gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig med en stridsmans iver.
Han ropar högt, han ger upp ett härskri
och visar sin makt mot sina fiender.
14 Under lång tid har jag tigit,
jag höll mig stilla, jag lade band på mig.
Men nu skall jag skrika som en barnaföderska,
jag skall flämta och flåsa på samma gång.
15 Jag skall ödelägga berg och höjder
och låta allt gräs på dem torka bort.
Jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem.
17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder
och som säger till gjutna beläten:
"Ni är våra gudar",
de skall vika tillbaka och stå där med skam.
Israels barn är blinda och döva
18 Ni som är döva, hör,
ni som är blinda, skåda och se.
19 Vem är så blind som min tjänare
och så döv som min budbärare som jag sänder i väg?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 Du har sett mycket, men inte tagit vara på det,
fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.
21 Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull
att låta sin undervisning komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
i fängelser hålls de gömda.
De har lämnats ut till plundring
utan att någon räddar,
till plundring utan att någon säger:
"Ge tillbaka."
23 Om ni ändå ville lyssna på detta,
ta vara på det och höra för framtiden!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
Har inte Herren gjort det,
han som vi syndat mot?
Ty de ville inte vandra på hans vägar
och inte höra på hans undervisning.
25 Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem
- krigets raseri.
De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.
Apostelns tack och bön
2 Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, 3 ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus. 4 Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud. 5 Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er. 6 Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. 7 Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. 8 Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. 9 Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln