Old/New Testament
Koresh som Guds verktyg
45 Så säger Herren till sin smorde,
till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand
för att slå ner folken inför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom,
så att inga portar mer är stängda:
2 Själv skall jag gå framför dig,
höjderna[a] skall jag jämna ut.
Kopparportarna skall jag spränga
och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
som kallar dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 Jag är Herren
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig,
6 för att man skulle förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren och det finns ingen annan.
7 Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
8 Låt det drypa från ovan, ni himlar,
må rättfärdighet strömma ner från skyarna.
Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt,
ja, må den låta rättfärdighet växa upp.
Jag, Herren, skapar detta.
Blindhet för Skaparens storhet och makt
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
- du, en lerskärva bland jordens lerskärvor!
Säger leret till den som formar det:
"Vad gör du?"
Säger ditt verk:
"Han har inga händer"?
10 Ve den som säger till en far:
"Vad avlar du?"
och till en kvinna:
"Vad föder du fram?"
11 Så säger Herren,
Israels Helige, som också är hans Skapare:
Fråga mig om det som skall komma.
Låt mig ha omsorg
om mina söner och mina händers verk.
12 Det är jag som har gjort jorden
och skapat människorna på den.
Det är mina händer som har spänt ut himlen,
och hela dess här har jag givit befallning.
13 Det är jag som har uppväckt honom
och alla hans vägar skall jag göra jämna.
Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,
men inte för betalning eller mutor,
säger Herren Sebaot.
14 Så säger Herren:
Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete
och nubiernas och Sebas resliga folk med handel,
det skall allt gå över i din hand och höra till dig.
De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå.
Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig:
"Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer,
ingen annan Gud."
15 Du är sannerligen en Gud som döljer sig,
du Israels Gud, du Frälsare.
16 De kommer alla på skam och måste blygas,
alla avgudamakarna måste skämmas.
17 Men Israel blir frälst genom Herren
med en evig frälsning.
Aldrig i evighet skall ni komma på skam
och behöva blygas.
18 Ty så säger Herren,
han som har skapat himlen,
han som ensam är Gud,
som har format jorden och gjort den.
Han som har berett den
har inte skapat den till att vara öde
utan format den till att bebos:
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 I hemlighet har jag inte talat
på en mörk plats på jorden.
Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar:
"Förgäves skall ni söka mig."
- Jag är Herren, som talar sanning
och förkunnar vad som är rätt.
20 Samla er då och kom hit,
träd fram ni
som räddats från folken.
De har inget förstånd,
de som bär omkring sina träbeläten
och ber till en gud som inte kan frälsa.
21 Tag till orda och lägg fram er sak!
Ja, låt dem tillsammans rådslå.
Vem har sedan lång tid låtit er höra detta
och för längesedan förkunnat det?
Har inte jag, Herren, gjort det?
Och det finns ingen Gud utom mig,
jag, en rättfärdig Gud som frälsar,
ingen utom mig.
22 Vänd er till mig och bli frälsta,
ni jordens alla ändar,
ty jag är Gud och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
ett sanningsord har utgått från min mun,
ett ord som inte skall tas tillbaka:
För mig skall alla knän böja sig.
Alla tungor skall ge mig sin ed
24 och säga om mig:
Endast i Herren är rättfärdighet och styrka.
Till honom skall man komma,
och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.
25 I Herren skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet,
de skall berömma sig av honom.
Babels gudar faller
46 Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig,
deras bilder läggs på djur och boskap.
De som ni bar omkring är en belastning,
en börda för den trötte.
2 Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig från moderlivet,
burna av mig ända från modersskötet.
4 Ända till er ålderdom är jag Denne,
och till dess ni blir grå skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
5 Med vem vill ni likna och jämföra mig,
med vem vill ni jämställa mig,
så att jag skulle likna honom?
6 Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 Man lyfter upp den på axeln, bär bort den
och sätter ner den på dess plats.
Där står den och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den, kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Tag det till hjärtat, ni överträdare.
9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,
ty jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 Jag förkunnar från början vad som skall komma
och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,
allt vad jag vill kommer jag att göra.
11 Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske,
vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran från rättfärdighet:
13 Se, jag låter min rättfärdighet komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
3 1 När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen, 2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare[a] i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Apostelns glädje över tessalonikernas tro
6 Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9 Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro.
11 Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, 13 så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln