Old/New Testament
Israels synd och Herrens tjänares lydnad
50 Så säger Herren: Var finns er mors skiljebrev,
det som jag har förskjutit henne med?
Eller till vilken av mina fordringsägare har jag sålt er?
Se, genom era missgärningar blev ni sålda,
och för era överträdelsers skull blev er mor förskjuten.
2 Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att friköpa er,
eller har jag ingen kraft till att hjälpa?
Se, genom min befallning torkar jag ut havet
och förvandlar strömmarna till öken.
Deras fiskar ruttnar av brist på vatten
och dör av törst.
3 Jag kläder himlen i mörker
och ger den sorgdräkt att bära.
4 Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det till att höra på lärjungasätt.
5 Herren Herren har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vikit tillbaka.
6 Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig
och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.
7 Herren Herren skall hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram tillsammans med mig.
Vem är min motpart?
Låt honom komma hit.
9 Se, Herren Herren kommer att hjälpa mig.
Vem vill då döma mig skyldig?
De skall alla slitas ut som ett klädesplagg,
mal skall förtära dem.
10 Vem bland er fruktar Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
skall han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11 Men se, alla ni som tänder upp en eld
och omger er med brinnande pilar,
vandra i lågorna från er eld
bland de brinnande pilar som ni har antänt.
Av min hand skall detta drabba er,
ni kommer att ligga i kval.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
2 Se på er fader Abraham,
och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
3 Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Tänk på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[a] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[b] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du eländiga,
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion,
kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad,
ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.
2 Skaka stoftet av dig,
stå upp och intag din plats, Jerusalem.
Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 Ty så säger Herren:
Ni har blivit sålda för intet,
därför skall ni också utan pengar bli återlösta.
4 Så säger Herren Herren:
Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten
och vistades där som främlingar.
Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
5 Vad har jag nu här, säger Herren,
då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren,
och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
6 Därför skall mitt folk lära känna mitt namn,
därför skall det på den dagen förstå
att jag är den som säger: Se, här är jag!
7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är konung!"
8 Hör, dina väktare ropar med hög röst,
de jublar alla,
ty de skall med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
ty Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.
11 Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne, rena er,
ni som bär Herrens kärl.
12 Ni skall inte gå ut med hast
och inte vandra bort som flyktingar,
ty Herren går framför er,
och Israels Gud avslutar ert tåg.
Herrens tjänares lidande och härlighet
13 [c] Se, min tjänare skall handla[d] vist.
Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.
14 Liksom många häpnade över dig,
så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
15 Han skall bestänka[e] många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.
5 1 Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. 4 Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7 Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
Förmaningar
12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. 16 Var alltid glada, 17 be oavbrutet 18 och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.
Slutönskan
23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. 24 Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. 25 Bröder, be även för oss. 26 Hälsa alla bröderna med en helig kyss. 27 Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna. 28 Vår Herre Jesu nåd vare med er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln