Old/New Testament
Folket måste straffas utan förbarmande
15 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. 2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till. 3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem. 4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,
ja, vem kan ha medlidande med dig?
Vem vill ta en omväg för att fråga
hur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand emot dig
för att förgöra dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig
fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,
en man som ställer till osämja och träta för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte givit lån till mig.
Ändå förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar? 13 Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."
15 Herre, du vet det.
Tänk på mig och tag hand om mig
och ge mig hämnd på mina förföljare.
Tag inte bort mig, du som är långmodig.
Tänk på hur jag blir hånad för din skull.
16 Dina ord kom och jag åt dem,
ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje,
ty jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.
Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam,
ty du har uppfyllt mig med harm.
18 Varför skall jag ständigt plågas
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill ju inte läkas.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
likt ett vatten som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om,
skall jag låta dig komma tillbaka
och du skall få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta från det oäkta
skall du få vara som min mun.
Detta folk skall då vända tillbaka till dig,
men du skall inte vända tillbaka till dem.
20 Jag skall göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk,
så att de inte kan besegra dig
om de vill strida mot dig.
Ty jag är med dig för att hjälpa dig,
och för att rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld
och befria dig ur våldsmännens hand.
Nödens dag
16 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats. 3 Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land: 4 Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.
5 Ty så säger Herren: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet. 6 Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud. 7 Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon i sorgen efter en död och inte ge tröstebägare att dricka, när någon har förlorat far eller mor.
8 Du skall inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka. 9 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.
10 När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: "Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren, vår Gud?" 11 då skall du svara dem: "Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig. 13 Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er."
Befrielse ur fångenskapen
14 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", 15 utan: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.
16 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor. 17 Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.
19 Herre, du min styrka och mitt försvar,
min tillflykt på nödens dag,
till dig skall hednafolken komma
från jordens ändar och säga:
"Bara lögn har våra fäder ärvt,
förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.
20 Kan väl en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna är inga gudar."
21 Därför vill jag nu låta dem veta det,
denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt.
De skall inse att mitt namn är Herren.
Juda synd
17 Juda synd är skriven med järnstift,
med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
2 Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror
vid gröna träd och på höga kullar.
3 Du mitt berg på fältet,
dina ägodelar och alla dina skatter
skall jag lämna till plundring
liksom dina offerhöjder,
på grund av synd i hela ditt land.
4 Det är ditt eget fel
att du måste avstå ifrån det arv
som jag har givit dig.
Jag skall låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner.
Ty ni har tänt min vredes eld,
och för evigt skall den brinna.
Förbannelse och välsignelse
5 Så säger Herren:
Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
6 Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.
9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10 Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
11 Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte själv har lagt,
är den som oärligt samlar rikedom.
När halva livet har gått måste han lämna den,
och vid livets slut skall han hållas för en dåre.
12 En härlighetens tron, en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13 Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig kommer på skam.
De som avfaller från mig
liknar en skrift i sanden.
De har övergivit Herren,
källan med det levande vattnet.
Jeremias bön om frälsning
14 Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
Ty du är min lovsång.
15 Se, de säger till mig:
"Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!"
16 Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde som följer dig,
och fördärvets dag har jag inte längtat efter.
Du vet själv att det som kom över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 Bli inte till skräck för mig!
Du är ju min tillflykt på den onda dagen.
18 Låt mina förföljare stå där med skam,
men låt inte mig komma på skam.
Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
Låt den onda dagen komma över dem
och krossa dem med dubbel förödelse.
Sabbatsbudet
19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20 och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24 Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25 då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26 Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27 Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.
Förmaning till trohet i tjänsten
2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. 3 Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. 4 Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. 5 Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna. 6 Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden. 7 Förstå rätt vad jag säger. Herren skall ge dig insikt i allt.
8 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar. 9 I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor. 10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. 11 Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. 12 Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. 13 Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.
14 Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna. 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord. 16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Guds fasta grund består och har detta sigill:[b] Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa[c] blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln