Old/New Testament

Jeremia och prästen Pashur

20 Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt, ² lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

³ Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.^{[a] 4} Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd. ⁵ Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel. ⁶ Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."

Profetens klagan inför Herren

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ² "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,^[b] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."

³ Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: ⁴ Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, ⁵ och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. ⁶ Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. ⁷ Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

⁸ Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. ⁹ Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. ¹⁰ Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

¹¹ Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, ¹² ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.

¹³ Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? ¹⁴ Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."

En sista förmaning

4 Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: ² predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. ³ Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. ⁴ De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.^{[a] 5} Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

Aposteln inför döden

⁶ Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. ⁷ Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. ⁸ Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.

Personliga hälsningar

⁹ Gör allt du kan för att snart komma till mig. ¹⁰ Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. ¹¹ Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst. ¹² Tykikus har jag sänt till Efesus. ¹³ När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna.

¹⁴ Kopparsmeden Alexander har gjort mig mycket ont. Herren skall vedergälla honom efter hans gärningar. ¹⁵ Du måste också själv vara på din vakt för honom, ty han har häftigt satt sig upp mot vår förkunnelse. ¹⁶ När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem. ¹⁷ Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att jag skulle fullfölja förkunnelsen och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.^{[b] 18} Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

¹⁹ Hälsa till Priska, Akvila och Onesiforus familj. ²⁰ Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag i Miletus, eftersom han var sjuk. ²¹ Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, liksom Pudens, Linus, Klaudia och alla bröderna. ²² Herren vare med din ande. Nåd vare med er.