Old/New Testament
Profetia om Egypten och Nubien
20 I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det, 2 på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien, 4 så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"
Babels fall
21 Profetia om Öknen vid havet.[a]
Liksom en storm, som far fram i Negev,
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar, plundraren plundrar.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan skall jag göra slut."
3 Därför är mina höfter fulla av smärta,
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,
jag är bestört, så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.
Stig upp, ni furstar,
smörj era sköldar!
6 Ty så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han skall meddela vad han ser."
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,
en åsnevagn och en kamelvagn.
Han gav noga akt, mycket noga.
8 Han började ryta som ett lejon:[b]
"Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,
jag stannar här på min post natt efter natt.
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"
Och han tog till orda och sade:
"Babel har fallit, ja, det har fallit!
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
11 Profetia om Duma.[c]
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer, ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 Profetia om Arabien.
Ni skall bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.
14 Möt de törstande med vatten.
Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
15 Ty de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets vedermöda.
16 Ty så har Herren sagt till mig:
Inom ett år, så som daglönaren räknar året,
skall all Kedars härlighet vara slut,
17 och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
Ty så har Herren, Israels Gud, talat.
Jerusalems övermod
22 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
2 Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad!
Dina slagna har inte blivit slagna med svärd,
inte heller dödats i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag:
Vänd blicken bort ifrån mig,
bittert måste jag gråta.
Bemöda er inte att trösta mig
över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5 Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem,
och ni river ner hus för att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.
12 Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13 Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft. 18 Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
19 Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt. 20 På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna. 23 Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
Barn och föräldrar
6 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och mor. [a] Detta är det första bud som har ett löfte: 3 för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden. 4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.
Slavar och herrar
5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. 6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. 7 Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. 8 Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri. 9 Och ni herrar, handla på samma sätt mot era slavar och upphör med att hota. Ni vet att de har samme Herre i himlen som ni, och han gör inte skillnad på människor.
Den andliga vapenrustningen
10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.
Avslutning
21 För att också ni skall få veta hur jag har det och vad jag gör, kommer Tykikus, vår käre broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta er om allt. 22 Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och för att han skall uppmuntra era hjärtan. 23 Frid vare med bröderna och kärlek och tro från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 24 Nåd och oförgängligt liv vare med alla som älskar vår Herre Jesus Kristus.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln