Old/New Testament
Dom och frälsning
65 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,
jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den väg som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren,
4 de har sitt tillhåll bland gravar
och tillbringar nätter i undangömda nästen,
äter svinkött och har oren mat i sina kärl.
5 De säger: "Håll dig för dig själv!
Kom inte nära mig, för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner hela dagen.
6 Se, det står skrivet inför mig:
Jag skall inte tiga,
förrän jag har givit vedergällning,
ja, vedergällning i deras famn,
7 både för deras egna missgärningar
och för deras fäders, säger Herren.
De som tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag skall mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 Så säger Herren:
Liksom man säger om en druvklase
när det finns saft i den:
"Fördärva den inte, det finns välsignelse i den",
så skall också jag göra för mina tjänares skull:
Jag skall inte fördärva dem alla.
9 Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge till mina berg.
Ty mina utvalda skall besitta landet,
mina tjänare skall bo där.
10 För mitt folk, som frågar efter mig,
skall Saron bli en betesmark för får
och Akors dal en lägerplats för nötboskap.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Gad
och häller upp blandat vin åt Meni,[a]
12 er har jag bestämt åt svärdet.
Ni skall alla få böja er ner för att slaktas,
därför att ni inte svarade när jag kallade,
inte hörde när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 Därför säger Herren Herren så:
Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra,
mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta,
mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam,
14 mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd,
men ni skall ropa i ert hjärtas plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Herren skall döda dig.
Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn.
16 Den som då välsignar sig i landet
skall välsigna sig vid Sanningens Gud,[b]
och den som avlägger ed i landet
skall svärja vid Sanningens Gud.
Ty de förra bedrövelserna är då glömda
och dolda för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 Se, jag skapar nya himlar och en ny jord,
och man skall inte mer komma ihåg det förgångna
eller tänka på det.
18 Men fröjda er och jubla till evig tid
över det som jag skapar,
ty se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jag skall jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt eller klagan.
20 Där skall inte mer finnas spädbarn
som lever endast några dagar,
inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
skall syndaren drabbas av förbannelsen.
21 De skall bygga hus
och få bo i dem,
plantera vingårdar
och få äta deras frukt.
22 När de bygger hus,
skall andra inte bo i dem,
när de planterar något,
skall andra inte äta av det.
Som ett träds ålder
skall mitt folks ålder bli,
mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.
23 De skall inte arbeta förgäves,
inte heller föda barn till en bråd död,
ty de är en avkomma, välsignad av Herren,
och deras efterkommande tillsammans med dem.
24 Det skall ske att innan de ropar skall jag svara,
medan de ännu talar skall jag höra.
25 Vargar skall gå i bet med lamm,
lejon skall äta halm som oxar,
och stoft skall vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
Slutet för de avfälliga och det nya Sions födelse
66 Så säger Herren: Himlen är min tron
och jorden min fotapall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?
2 Min hand har ju gjort allt detta,
så att det blev till, säger Herren.
Jag skådar ner till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
och till den som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är lik en mandråpare,
den som offrar ett lamm
är lik den som bryter nacken av en hund,
den som bär fram ett matoffer
är lik den som bär fram svinblod,
den som offrar rökelse
är lik den som hyllar en avgud.
Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje i sina vidrigheter,
4 så skall också jag välja deras ofärd
och låta det de fruktar komma över dem.
Ty ingen svarade när jag ropade,
ingen hörde när jag talade.
De gjorde det som var ont i mina ögon,
de valde att göra det som misshagade mig.
5 Hör Herrens ord
ni som fruktar för hans ord.
Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull,
de säger: "Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädje."
Men de skall komma på skam.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör en röst från templet!
Hör, det är Herren som vedergäller sina fiender
vad de har gjort!
7 Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet.
Innan kval kommer över henne,
har hon fött ett gossebarn.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv på en enda dag,
eller ett folk födas på en enda gång,
eftersom Sion föder sina barn
redan när födslovåndan börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet,
men inte ge kraft att föda? säger Herren.
Eller skulle jag ge kraft att föda,
men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.
10 Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
11 Ty ni skall få dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
12 Ty så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
och bli burna på höften
och få sitta i knäet och bli smekta.
13 Som en mor tröstar sin son,
skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
14 Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta,
era ben skall få livskraft likt spirande gräs.
Herrens hand skall bli känd för hans tjänare,
men på sina fiender skall han vredgas.
15 Ty se, Herren skall komma med eld,
och hans vagnar skall vara som en stormvind.
Han skall låta sin vrede drabba med hetta
och sitt straff med eldslågor.
16 Ty med eld och med sitt svärd
skall Herren gå till rätta med alla människor,
och många skall bli slagna av Herren.
17 De som låter sig invigas
och renas till gudstjänst i trädgårdar,
anförda av en som står där i mitten,
de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss,
de skall alla förgås, säger Herren.
18 Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet. 19 Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 De skall som en offergåva åt Herren föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till Herrens hus. 21 Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren. 23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn,[a] om hon fortsätter att leva[b] ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln