Old/New Testament
Det stolta Babel faller
47 Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel.
Sätt dig på jorden utan tron,
du kaldeernas dotter,
ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.
2 Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.
3 Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses.
Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.
4 Vår återlösares namn är Herren Sebaot,
Israels Helige!
5 Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldeernas dotter,
ty du skall inte mer kallas
kungarikenas drottning.
6 Jag blev vred på mitt folk,
jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
7 Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
och tänkte inte på slutet.
8 Hör nu detta, du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,
du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
Aldrig skall jag sitta som änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är."
9 Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig,
på en och samma dag:
barnlöshet och änkestånd.
I fullt mått skall de komma över dig,
trots mängden av dina trolldomskonster,
trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:
"Ingen ser mig."
Det var din vishet och din kunskap som förledde dig,
och du sade i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan."
11 Därför skall olycka komma över dig,
och du skall inte veta varifrån den kommer.
Fördärv skall falla över dig,
du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
när du minst anar det.
12 Träd då fram med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom.
Kanske kan du få hjälp,
kanske kan du skrämma bort faran.
13 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
Må nu de träda fram,
må de rädda dig, de som mäter upp himlen
och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad
vad som skall komma över dig.
14 Se, de är som strå
som bränns upp i eld,
de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld.
Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det dem som du tröttade ut dig med,
dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom.
De drar bort var och en åt sitt håll,
det finns ingen som räddar dig.
Israels befrielse trots upproriskhet
48 Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn
och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 Ty ni kallar er efter den heliga staden
och stöder er på Israels Gud,
som heter Herren Sebaot.
3 Vad som förut skedde,
det har jag för längesedan förkunnat.
Av min mun var det förutsagt,
jag hade låtit er höra om det.
Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
4 Eftersom jag visste att du är hård,
med en nacke av järn och en panna av koppar,
5 förkunnade jag det för längesedan.
Innan det skedde lät jag dig höra om det,
för att du inte skulle kunna säga:
"Min avgud har gjort det,
min skurna och gjutna gudabild har befallt det."
6 Du har hört det,
och kan nu se alltsammans.
Vill ni inte erkänna det?
Från och med nu låter jag dig höra om nya ting,
om fördolda ting som du inte vetat om.
7 Först nu har de skapats, inte tidigare,
inte förrän i dag har du hört om dem,
för att du inte skall kunna säga:
"Det visste jag redan."
8 Förr fick du inte höra eller veta något om det,
ty på den tiden var dina öron inte öppnade.
Jag visste ju hur trolös du var,
att du kallades överträdare från moderlivet.
9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull är jag långmodig,
så att du inte blir utrotad.
10 Se, jag har luttrat dig, men silver har jag inte fått.
Jag har prövat dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
ja, för min egen skull gör jag det,
ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat?
Jag ger inte min ära åt någon annan.
12 Hör på mig, du Jakob,
du Israel, som jag har kallat.
Jag är Denne.
Jag är den förste,
jag är också den siste.
13 Min hand har lagt jordens grund,
min högra hand har spänt ut himlen.
Jag kallade på dem, då stod de där.
14 Samla er, ni alla, och hör:
Vem bland dessa andra har förutsagt detta,
att den man som Herren älskar
skall utföra hans vilja mot Babel
och vara hans arm mot kaldeerna?
15 Jag, jag har talat detta,
jag har också kallat honom.
Jag har fört honom fram,
och hans väg skall vara framgångsrik.
16 Kom hit till mig och hör detta:
Jag har från första stund talat helt öppet.
När tiden kom att något skulle ske, då var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig och sin Ande.
17 Så säger Herren, din återlösare, Israels Helige:
Jag är Herren, din Gud,
som lär dig vad nyttigt är,
som leder dig på den väg du skall vandra.
18 O, att du hade lyssnat på mina bud!
Då skulle frid flyta till dig som en ström
och din rätt som havets vågor.
19 Dina barn skulle då ha varit som sanden,
din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen.
Deras namn skulle aldrig bli utrotat
eller utplånat ur min åsyn.
20 Drag ut från Babel, fly från kaldeerna!
Förkunna detta med fröjderop, låt det bli känt,
för ut det till jordens ände,
säg: " Herren har återlöst sin tjänare Jakob.
21 De led ingen törst
när han förde dem genom öknarna,
ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem.
Han klöv klippan, så att vatten flödade."
22 Det finns ingen frid för de ogudaktiga,
säger Herren.
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
49 Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran.
Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet,
han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd
och gömde mig under sin hands skugga.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel,
genom dig vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta har jag förbrukat min kraft.
Dock, min rätt är hos Herren
och min lön är hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet danade mig till sin tjänare,
för att föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel samlas hos honom
- ty jag är ärad i Herrens ögon,
och min Gud är min starkhet -
6 han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,
att endast upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka de bevarade av Israel.
Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken,
för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
7 Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad av var själ,
till honom som är avskydd av folken,
till honom som är härskares tjänare:
Kungar skall se det och stå upp,
furstar skall se det och tillbedja
för Herrens skull, han som är trofast,
för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.
8 Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig på frälsningens dag.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
för att upprätta landet
och utskifta de förödda arvslotterna
9 och säga till de fångna: "Drag ut",
och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram."
De skall finna bete utmed vägarna,
betesplatser på alla kala höjder.
10 De skall varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen skall inte skada dem,
ty deras förbarmare skall leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar,
och mina banade vägar skall byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån,
somliga från norr och andra från väster,
somliga från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg.
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,
Herren har glömt mig."
15 Kan då en mor glömma sitt barn,
så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn,
skall jag inte glömma dig.
16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Dina murar står alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.
18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring,
alla samlas de hos dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du skall få klä dig i dem alla som en skrud
och lik en brud fästa dem omkring dig.
19 Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd
och ditt land var förött,
skall det nu bli för trångt att bo där,
och de som fördärvar dig skall vara långt borta.
20 Du skall få höra barnen säga,
de som föddes under din barnlöshet:
"Platsen är för trång för mig,
gör plats för mig, så att jag kan bo här."
21 Då skall du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam kvar.
Varifrån kommer då dessa?"
22 Så säger Herren Herren:
Se, jag skall lyfta min hand mot folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då skall de komma med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar skall vara dina barns vårdare,
och furstinnor dina ammor.
De skall falla ner inför dig med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du skall inse att jag är Herren
och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
24 Kan man ta ifrån den starke hans byte
eller rycka fångarna från den som har segerns rätt?[a]
25 Ja, så säger Herren:
"Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom,
bytet ryckas ur tyrannens hand.
Jag skall själv strida mot dina motståndare,
jag skall själv rädda dina barn.
26 Jag skall låta dem som förtrycker dig äta sitt eget kött,
och av sitt eget blod skall de bli druckna, som av sött vin.
Och allt kött skall då förstå att jag, Herren, är din Frälsare,
att den Mäktige i Jakob är din återlösare."
Ett liv i helgelse
4 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. 3 Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, 4 och att var och en av er vet att skaffa sig hustru[a] på ett helgat och hedervärt sätt. 5 Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud, 6 så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. 7 Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. 8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.
9 Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. 10 Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den 11 och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. 12 Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.
Herrens ankomst
13 Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. 15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 16 Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 17 Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln