Old/New Testament

Två korgar fikon

24 Sedan Nebukadressar, kungen i Babel, hade fört bort^[a] Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar, hantverkarna och smederna och låtit dem komma till Babel, visade mig Herren i en syn två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel. ² I den ena korgen fanns mycket goda fikon, sådana fikon som mognat först. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att man inte kunde äta dem. ³ Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Fikon, och de goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att man inte kan äta dem."

⁴ Då kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁵ "Så säger Herren, Israels Gud: Liksom man ser på dessa goda fikon, skall jag med välvilja se på de bortförda av Juda, vilka jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas land. ⁶ Jag skall nådigt vaka över dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slå ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem. ⁷ Och jag skall ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Ty de skall vända om till mig av hela sitt hjärta.

⁸ Men så som man gör med dåliga fikon, som är så dåliga att man inte kan äta dem, på samma sätt, säger Herren, skall jag göra med Sidkia,^[b] Juda kung, och med hans furstar och med återstoden i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. ⁹ På alla orter dit jag fördriver dem, skall jag utlämna dem till skräck och till olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse. ¹⁰ Jag skall sända svärd, hungersnöd och pest ibland dem, till dess att de blir utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder."

Profetia om sjuttioårig fångenskap

25 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Josias son Jojakims, Juda kungs, fjärde regeringsår, som var den babyloniske kungen Nebukadressars första regeringsår.^{[c] 2} Detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare. Han sade:

³ Ända från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår och till denna dag, under dessa tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte velat höra. ⁴ Herren har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra, ⁵ när de sade: "Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar, så skall ni för all framtid få bo kvar i det land som Herren har givit åt er och era fäder. ⁶ Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er." ⁷ Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede genom era händers verk till er egen olycka.

⁸ Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, ⁹ skall jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag skall sända efter min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel. Och jag skall låta dem angripa detta land och dem som bor här, liksom alla hednafolken här omkring. Jag skall förgöra dem och de skall bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. ¹⁰ Jag skall bland dem göra slut på rop av fröjd och rop av glädje, på rop för brudgum och rop för brud, på kvarnens buller och lampans ljus. ¹¹ Hela detta land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i sjuttio år.

¹² Men när sjuttio år har gått, skall jag straffa kungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger Herren, och även kaldeernas land skall jag göra till en ödemark för all framtid. ¹³ Jag skall låta alla de ord som jag har talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. ¹⁴ Ty också dem skall mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.

Guds dom över folken

¹⁵ Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: "Tag denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla de hednafolk som jag sänder dig till, dricka av den. ¹⁶ De skall dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag skall sända ibland dem." ¹⁷ Och jag tog bägaren ur Herrens hand, och alla de folk som Herren sände mig till gav jag att dricka, ¹⁸ nämligen Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, ¹⁹ vidare farao, kungen i Egypten, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk ²⁰ och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Askelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Asdod, ²¹ vidare Edom, Moab och Ammons barn samt alla kungar i Tyrus, ²² alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, ²³ vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som har kantklippt hår ²⁴ och alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen ²⁵ samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, ²⁶ slutligen alla kungar i landet i norr - både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre - och alla övriga riken i världen, ut över jordens yta. Och Sesaks^[d] kung skall dricka efter dem.

²⁷ Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna resa er på grund av det svärd som jag skall sända ibland er. ²⁸ Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! ²⁹ Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag börja straffdomen. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni skall inte bli ostraffade, utan jag skall kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.

³⁰ Allt detta skall du profetera för dem och säga till dem:

Jeremia hotas till livet

26 I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord från Herren. Han sade: ² "Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem. ³ Kanske skall de då höra och vända om var och en från sin onda väg. Då skall jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar. ⁴ Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna till mig och vandra efter den lag som jag har förelagt er ⁵ och höra vad mina tjänare profeterna talar - dem som jag sänder er, ja, som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat - ⁶ då skall jag göra med detta hus som jag gjorde med Silo. Och denna stad skall jag göra till en förbannelse för alla jordens folk."

⁷ Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus. ⁸ När Jeremia hade slutat att tala allt vad Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: "Du måste dö. ⁹ Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?" Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i Herrens hus.

¹⁰ När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. ¹¹ Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: "Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad."

¹² Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: " Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. ¹³ Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herrens, er Guds, röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. ¹⁴ Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. ¹⁵ Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta."

¹⁶ Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss." ¹⁷ Några av de äldste i landet stod då upp och sade till folkets hela församling: ¹⁸ "Mika från Moreset profeterade i Hiskias, Juda kungs, tid och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:

¹⁹ Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?"

Profeten Uria

²⁰ Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort. ²¹ När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten. ²² Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. ²³ De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.

²⁴ Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.

Förmaningar till skilda grupper i församlingen

2 Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran: ² äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. ³ Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, ⁴ så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, ⁵ att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.

⁶ Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, ⁷ och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. ⁸ Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. ⁹ Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, ¹⁰ att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Guds nåd har uppenbarats

¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, ¹³ medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. ¹⁴ Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. ¹⁵ Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.