Old/New Testament
Klagosång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus. 3 Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren, Herren:
O Tyrus, du säger själv:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig gjorde din skönhet fullkomlig.
5 Av cypress från Senir
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Basan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 Seglet av fint broderat linne från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer
hade du till soltält.
8 Sidons och Arvads invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 Gebals äldste och dess vise
tjänade dig med att täta dina fogar.
Havets alla fartyg med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 Perser, ludeer och puteer
tjänstgjorde som soldater i din här
och var ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring på dina murar,
och män från Gammad var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarsis var din handelspartner, ty du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 Javan, Tubal och Mesek handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land. 15 Dedans söner handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten. Karbunkelstenar, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar. 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 Araberna och Kedars alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig. 22 Sabas och Raamas köpmän gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarsis for i väg med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 Ut på vida vattnen förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
skall sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer klagorop,
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far på havet stannar i land.
30 De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp en klagosång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är lik Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med ditt myckna gods och dina många bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, då du har förlist och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 Köpmännen ute bland folken visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du skall inte mer finnas till."
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, säg till fursten i Tyrus:
Så säger Herren, Herren:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 Se, du menar dig vara visare än Daniel,
ingen hemlighet är dold för dig.
4 Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken du bedrev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren, Herren så:
Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,
7 se, därför skall jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste folk.
De skall dra sina svärd mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 De skall störta ner dig i graven,
och du skall dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Skall du då säga till den som dräper dig:
'Jag är en gud',
du som är en människa och inte en gud,
i händerna på den som genomborrar dig?
10 Du skall dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
Ty jag har talat,
säger Herren, Herren."
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: 12 "Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren, Herren:
Du var en mönsterbild av fullkomlighet,
full av visdom och fullkomlig i skönhet.
13 I Eden, Guds lustgård, var du,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd.
Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 Du var en smord, beskyddande kerub,
och jag hade satt dig på Guds heliga berg.
Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig på alla dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort från Guds berg
och förgjorde dig, du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.
18 Genom dina många missgärningar och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du skall inte mer finnas till."
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig. Han sade: 21 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22 och säg:
Så säger Herren, Herren:
Se, jag skall komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man skall inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och bevisar mig helig i hennes mitt.
23 Jag skall sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne skall döende män falla för svärd,
som skall drabba henne från alla sidor.
Och man skall inse att jag är Herren.
24 Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.
25 Så säger Herren, Herren: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud."
Profetia mot Egypten
29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 Säg:
Så säger Herren, Herren:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster, som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 Jag skall sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar fastna i dina fjäll.
Så skall jag dra upp dig ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll.
5 Jag skall kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna från dina strömmar.
Du skall bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån eller hämtas,
ty jag skall ge dig till mat åt markens djur och himlens fåglar.
6 Alla Egyptens invånare skall inse
att jag är Herren.
Ty de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren, Herren så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig. 9 Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 Ty så säger Herren, Herren: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land,[b] som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike, 15 ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, Herren."
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[c] kom Herrens ord till mig. Han sade:
18 "Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 Därför säger Herren, Herren så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, Herren.
21 På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är Herren."
Man och hustru
3 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, 2 när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. 3 Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5 Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6 så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er. 7 På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet.[a] Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade.
Att lida för Kristi skull
8 Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. 9 Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. 10 Ty
den som älskar livet och vill se goda dagar
skall avhålla sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek.[b]
11 Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda,
söka efter frid och sträva efter den.
12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga,
och hans öron är öppna för deras böner.
Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.
13 Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 14 Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.
Dopet och det nya livet
18 Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.[c] 19 I Anden gick han bort och utropade ett budskap[d] för andarna i fängelset, 20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. 21 Efter denna förebild[e] frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln