Old/New Testament

Domsord och löften till Israel

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ³ Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ⁶ Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån. ⁸ Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er. ¹⁰ Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹¹ Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."

¹³ Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?" ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ¹⁵ "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. ¹⁶ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ¹⁷ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ¹⁹ Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. ²¹ Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. ²⁴ Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ³ Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ⁶ Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁹ "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden. ¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. ¹² Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. ¹³ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. ¹⁴ Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ¹⁶ Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ¹⁹ Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."

²¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. ²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. ²⁵ Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."

Profetians uppfyllelse är nära förestående

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."

De falska profeterna fördöms

13 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord! ³ Så säger Herren, Herren: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha skådat någonting! ⁴ Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel. ⁵ Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag. ⁶ De har skådat lögn och falska spådomar. De säger: "Så säger Herren ". Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord skall gå i uppfyllelse. ⁷ Var det inte falska syner ni skådade och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: "Så säger Herren ", fastän jag inte hade talat något sådant?

⁸ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni talar falskhet och skådar lögn, är jag emot er, säger Herren, Herren. ⁹ Min hand skall drabba profeterna, som skådar falskhet och spår lögn. De skall inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land skall de inte komma. Ni skall då inse att jag är Herren, Herren. ¹⁰ Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, ¹¹ därför skall du säga till dessa vitkalkare att muren skall falla. Ett slagregn skall komma, och ni hagelstenar, ni skall falla, ja, en stormvind skall bryta lös! ¹² Och se, när muren har fallit, skall man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?

¹³ Därför säger Herren, Herren så: Jag skall i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min förbittring låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs. ¹⁴ Jag skall riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, skall ni gå under därinne. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹⁵ Jag skall tömma ut min vrede över muren och på dem som har vitkalkat den, och så skall jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den, ¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och skådade syner att allt stod väl till, fast allt inte stod väl till, säger Herren, Herren.

¹⁷ Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: ¹⁸ Så säger Herren, Herren: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv! ¹⁹ För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är Herren. ²² Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. ²³ Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är Herren."

Hälsning

1 Från Jakob,^[a] Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.

Glädje i prövningen

² Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. ³ Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. ⁴ Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. ⁵ Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. ⁶ Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. ⁷ En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, ⁸ splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.

⁹ En ringa broder skall berömma sig av sin höghet, ¹⁰ och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset. ¹¹ Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.

¹² Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ¹⁴ Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. ¹⁵ När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶ Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

¹⁷ Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. ¹⁹ Detta vet ni, mina älskade bröder.

Ordets hörare och görare

En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede. ²⁰ Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud. ²¹ Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.

²² Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³ Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, ²⁴ och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. ²⁵ Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag^[b] och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.

²⁶ Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. ²⁷ Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.