Old/New Testament

Avguderi i templet

8 När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden,^[a] satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, Herrens hand över mig. ² Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall. ³ Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats. ⁴ Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. ⁵ Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede. ⁶ Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr. ⁹ Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de bedriver här." ¹⁰ När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ¹¹ Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

¹² Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet." ¹³ Sedan sade han till mig: "Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver." ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.^[b]

¹⁵ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."

¹⁶ Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster. ¹⁷ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan! ¹⁸ Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem."

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen." ² Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. ³ Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. ⁴ Herren sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken^[c] på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ⁶ Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden. ⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?" ⁹ Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ¹⁰ Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."

¹¹ Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."

Herrens härlighet lämnar templet

10 Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. ² Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.

³ Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ⁴ Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. ⁵ Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar. ⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. ⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

⁸ Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. ⁹ Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. ¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. ¹² Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. ¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. ¹⁴ Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

¹⁵ Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar. ¹⁶ När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. ¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.

¹⁸ Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. ²⁰ Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. ²² Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Förmaningar

13 Bröder, bli kvar i broderskärleken. ² Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det. ³ Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp.

⁴ Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. ⁵ Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.^{[a] 6} Därför kan vi frimodigt säga:

⁷ Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. ⁸ Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. ⁹ Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana. ¹⁰ Vi har ett altare^[c] från vilket tabernaklets tjänare^[d] inte har rätt att äta. ¹¹ Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. ¹² Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. ¹³ Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. ¹⁴ Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma. ¹⁵ Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. ¹⁶ Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

¹⁷ Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungt hjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er.

¹⁸ Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt. ¹⁹ Så mycket mer ber jag er om detta, för att jag fortare skall få komma tillbaka till er.

²⁰ Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, ²¹ han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

Sluthälsningar

²² Jag ber er, bröder: lyssna tåligt till mina förmaningar. Jag har ju skrivit kortfattat till er. ²³ Jag kan tala om för er att vår broder Timoteus har blivit frigiven. Om han kommer snart, skall jag besöka er i hans sällskap. ²⁴ Hälsa till alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er. ²⁵ Nåden vare med er alla.