Old/New Testament

3 Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." ² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. ³ Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Profeten sänds till det upproriska Israel

⁴ Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. ⁵ Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. ⁷ Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. ⁸ Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ⁹ Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte." ¹⁰ Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."

¹² Anden lyfte mig upp, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare Herrens härlighet i hans boning!" ¹³ Jag hörde ljudet av väsendenas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. ¹⁴ Anden lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. ¹⁵ Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

Herren sätter Hesekiel till väktare

¹⁶ Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig. Han sade: ¹⁷ "Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. ¹⁸ När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. ¹⁹ Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. ²⁰ Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. ²¹ Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."

²² Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där skall jag tala med dig." ²³ Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. ²⁴ Anden kom då in i mig och reste mig upp på mina fötter. Herren talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus. ²⁵ Och du människobarn, se, man skall lägga bojor på dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland de andra. ²⁶ Jag skall låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan bestraffa dem, ty de är ett upproriskt släkte. ²⁷ Men när jag talar med dig skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. Den som vill lyssna han må lyssna, och den som inte vill, han får låta bli, ty de är ett upproriskt folk."

Hesekiel förebildar Jerusalems belägring

4 "Du människobarn, tag en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den, nämligen Jerusalem. ² Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. ³ Och tag en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.

⁴ Och du skall lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, skall du bära på deras missgärning. ⁵ Jag skall lägga deras missgärningsår på dig. De skall motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så skall du bära Israels folks missgärning. ⁶ När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. ⁷ Mot det belägrade Jerusalem skall du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du skall profetera mot det. ⁸ Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän dina belägringsdagar är slut.

⁹ Tag vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg detta i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, skall du äta det. ¹⁰ Den mat du skall äta skall vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du skall äta den på bestämda tider. ¹¹ Och du skall dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin. Du skall dricka det på bestämda tider. ¹² Du skall äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon." ¹³ Herren tillade: "På samma sätt skall Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag skall driva bort dem."

¹⁴ Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Se, jag har aldrig blivit orenad. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött har aldrig kommit i min mun." ¹⁵ Då sade han till mig: "Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du skall grädda ditt bröd över den." ¹⁶ Han sade vidare till mig: "Du människobarn, se, jag skall skapa brist på bröd i Jerusalem, och man skall äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. ¹⁷ De skall sakna bröd och vatten och gripas av förskräckelse, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning."

²⁰ I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. ²¹ I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. ²² I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

²³ I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. ²⁴ I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. ²⁵ Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. ²⁶ Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. ²⁷ Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. ²⁸ I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. ²⁹ I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. ³⁰ Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. ³¹ Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.

³² Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. ³³ Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, ³⁴ släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. ³⁶ Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. ³⁷ De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. ³⁹ Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. ⁴⁰ Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.