Old/New Testament

5 "Du människobarn, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka med det ditt huvud och ditt skägg. Tag sedan en våg och dela upp håret. ² En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna är slut. En tredjedel skall du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel skall du strö ut för vinden, ty jag skall låta ett svärd dra ut efter dem. ³ Men några få hårstrån skall du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. ⁴ Av dessa strån skall du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem skall en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. ⁶ Men staden har i sin ondska satt sig upp mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, ty de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud, ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er. ⁸ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag skall utföra min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. ⁹ För dina vidrigheters skull skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig mer skall göra. ¹⁰ Därför skall föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag skall utföra min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig skall jag strö ut för vinden. ¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, skall jag rensa bort dig. Jag skall inte visa skonsamhet eller medlidande. ¹² En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel skall jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. ¹³ Min vrede skall bli uttömd, och jag skall stilla min förbittring på dem och så få min hämnd. De skall inse att jag, Herren, har talat i min nitälskan när jag uttömmer min vrede över dem.

¹⁴ Jag skall låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. ¹⁵ Du skall bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och förbittring och svåra straff. Jag, Herren, har talat. ¹⁶ När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag skall låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. ¹⁷ Och jag skall sända över er hungersnöd och vilda djur, som skall döda era barn. Pest och blodsutgjutelse skall drabba dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat."

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.

⁸ Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken. ⁹ De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla. ¹² Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem. ¹³ Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."

Slutet kommer

7 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, så säger Herren, Herren till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. ³ Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ⁴ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är Herren.

⁵ Så säger Herren, Herren: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! ⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer! ⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen. ⁸ Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig. ⁹ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, Herren, som slår.

¹⁰ Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. ¹¹ Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. ¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop. ¹³ Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv. ¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest. ¹⁶ Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. ¹⁷ Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten. ¹⁸ Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas. ¹⁹ De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd. ²⁰ Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem. ²¹ Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det. ²² Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. ²⁴ Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade. ²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon. ²⁶ Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. ²⁷ Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är Herren."

Maning till uthållighet

12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. ² Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. ³ Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

⁴ Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

⁷ Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. ⁹ Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. ¹¹ För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

¹² Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. ¹⁴ Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶ Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.^{[b] 17} Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak^[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, ¹⁹ inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. ²⁰ Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.^{[d] 21} Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.^{[e] 22} Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, ²³ till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. ²⁴ Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet^[f] som talar starkare än Abels blod.

²⁵ Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. ²⁶ Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.^{[g] 27} Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. ²⁸ Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. ²⁹ Ty vår Gud är en förtärande eld.