Old/New Testament
Lovsång
26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
4 Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna,
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn,
du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
står vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.
19 Dina döda skall bli levande,
mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd,
straffa Leviatan, den snabba ormen,
och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda
draken[a] i havet.
2 Sjung på den dagen om den underbara vingården:
3 Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
så att ingen skall skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
5 såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred må man sluta med mig.
6 I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De skall fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit Israel,
så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
så som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, väl tillrättavisade han folket
när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
med sin hårda vind på östanstormens dag.
9 Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
Aseror och solstoder skall inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.
12 Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.
13 Och det skall ske på den dagen
att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.
Genom ödmjukhet till upphöjelse
2 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte[a]
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre
var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.[b]
Kristi lärjungar som ljus i världen
12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves. 17 Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla. 18 På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. 20 Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. 21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. 22 Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. 23 Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig. 24 Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
25 Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg. 28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning. 30 För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln