Old/New Testament
Damaskus och Israel skall straffas
17 Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
3 Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
8 Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
9 På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
10 Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar som väldiga vatten dånar.
13 Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
2 du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
4 Ty så har Herren sagt till mig:
"I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
5 Ty innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt skall lämnas
till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.
7 På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
2 Jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
broder skall strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 Egyptiernas mod skall försvinna,
deras planer skall jag göra om intet.
De skall fråga sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand,
en grym kung skall råda över dem,
säger Herren, Herren Sebaot.
5 Vattnet i havet skall torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna skall stinka,
Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 Ängarna vid Nilen längs flodens strand
och alla sädesfält vid floden,
skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
8 Nilens fiskare skall klaga,
alla som kastar ut krok i floden skall sörja,
de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
9 De som bereder lin och de som väver fina tyger
skall komma på skam.
10 Landets stöttepelare skall krossas
och alla som arbetar för lön gripas av ångest.
11 Som dårar står alla Soans furstar,
faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju -
vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
13 Soans furstar handlar dåraktigt,
Nofs furstar är bedragna,
de har lett Egypten vilse,
de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
14 Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem,
så att de leder Egypten vilse i allt det gör,
likt en drucken som raglar i sina spyor.
15 Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor.
De skall skälva och vara förskräckta
för Herren Sebaots upplyfta hand,
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta,
på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.
18 På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.[a] 19 På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 De skall vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem. 21 Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt Herren och infria dem. 22 Så skall Herren slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
17 Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, 19 så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. 21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.
22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
Kristen kärlek innebär offer
25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, 26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. 27 Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp,[a] utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. [b] 32 Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln