Old/New Testament
Israels oförtjänta räddning
43 Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
Frukta inte, ty jag har återlöst dig,
jag har kallat dig vid namn, du är min.
2 Om du än måste gå genom vatten,
är jag med dig,
eller genom strömmar,
så skall de inte dränka dig.
Om du än måste gå genom eld,
skall du inte bli svedd,
lågan skall inte bränna dig.
3 Ty jag är Herren, din Gud,
Israels Helige, din Frälsare.
Jag ger Egypten till lösepenning för dig,
Nubien och Seba i ditt ställe.
4 Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
högt aktad och älskad av mig,
ger jag människor i ditt ställe,
folk i stället för ditt liv.
5 Frukta inte, ty jag är med dig.
Jag skall låta dina barn komma från öster,
och från väster skall jag samla dig.
6 Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!"
och till södern: "Håll dem inte tillbaka!
För hit mina söner fjärran ifrån
och mina döttrar från jordens ände,
7 var och en som är uppkallad efter mitt namn,
och som jag har skapat till min ära,
som jag har format och gjort."
8 För ut det blinda folket, som dock har ögon
och de döva, som dock har öron.
9 Låt alla hedningar komma tillsammans,
låt folken samlas.
Vem bland dem förkunnade detta
och lät oss höra om det som har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."
10 Ni är mina vittnen, säger Herren,
och min tjänare, som jag har utvalt,
för att ni skall känna mig och tro mig
och förstå att jag är den som har förutsagt detta.
Före mig blev ingen Gud formad,
efter mig skall ingen komma.
11 Jag, jag är Herren,
förutom mig finns ingen frälsare.
12 Jag har förkunnat det och berett frälsning,
jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
13 Redan från första dagen är jag denne Gud.
Ingen kan rädda ur min hand.
När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?
14 Så säger Herren,
er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel,
och bryter ner alla bommarna,
och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.
16 Så säger Herren,
han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär.
Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer.
De utplånades, de släcktes som en veke.
18 Tänk inte på det som har hänt,
bry er inte om det som förr har varit.
19 Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag skall göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur skall ära mig,
schakaler och strutsar,
ty jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har format åt mig
skall höja mitt lov.
22 Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.
23 Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte vållat dig arbete med matoffer
eller möda med rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
I stället har du vållat mig arbete med dina synder
och möda med dina missgärningar.
25 Det är jag, jag som för min egen skull
stryker ut dina överträdelser,
dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfader syndade,
och dina talesmän satte sig upp mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare,
överlämnat Jakob till förbannelse
och Israel till hån.
Det sanna Israel och den ende Guden
44 Men hör nu, du min tjänare Jakob,
du Israel som jag har utvalt.
2 Så säger Herren, han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet
och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun[a] som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar
och strömmar över det torra.
Jag skall utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar,
4 så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset,
som pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall en säga: "Jag tillhör Herren ",
en annan åberopa Jakobs namn,
en tredje skriva på sin hand: " Herrens egen"
och bruka Israel som ett ärenamn.
6 Så säger Herren, Israels Konung,
och hans Återlösare, Herren Sebaot:
Jag är den förste och jag är den siste,
förutom mig finns ingen Gud.
7 Vem är som jag?
Låt honom ta till orda,
ja, lägga fram för mig vad som har hänt
alltsedan jag insatte det gamla folket,
och vad som skall komma,
ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.
8 Frukta inte och var inte förskräckta.
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta
och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen.
Finns det någon Gud förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Det dåraktiga med avgudar
9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras egna vittnen ser inget och förstår inget.
Därför måste de komma på skam.
10 Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte
som inte är honom till någon nytta?
11 Se, hela deras sällskap skall komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
12 Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det med kraftig arm.
Blir han hungrig förlorar han sin kraft.
Dricker han inte vatten blir han matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre
och gör märken på trästycket med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det likt en mansbild,
en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek
och väljer bland skogens träd.
Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden och värmer sig med den,
man tänder på den och bakar bröd.
Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna.
Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
16 En del av träet bränner man upp i eld.
Över en annan del lagar man kött till att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild.
För den faller man ner och tillber.
Man bönfaller inför den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud."
18 Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting,
ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser,
och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
19 Ingen har så mycken eftertanke,
så mycket vett eller förstånd att han säger:
"En del av det har jag bränt upp i eld,
på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"
20 Den som lever av aska
är förledd av ett vilselett hjärta,
så att han inte kan rädda sin själ eller tänka:
"Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"
21 Tänk på detta, du Jakob,
du Israel, ty du är min tjänare.
Jag har format dig, du är min tjänare.
Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln,
dina synder som en sky.
Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
23 Jubla ni himlar, ty Herren har gjort det,
höj glädjerop, ni jordens djup,
brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd.
Ty Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.
Jerusalem skall bli bebott
24 Så säger Herren, din återlösare,
han som format dig alltifrån moderlivet:
Jag, Herren, är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen
och brett ut jorden
Vem var med mig?
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet
och gör spåmännen till dårar,
den som låter de visa komma till korta
och gör deras kunskap till dårskap,
26 men som bekräftar sin tjänares ord
och fullbordar sina sändebuds råd.
Jag är den som säger om Jerusalem:
"Det skall bli bebott"
och om Juda städer:
"De skall bli uppbyggda.
Jag skall resa upp deras ruiner."
27 Jag är den som säger till havsdjupet: "Torka ut!
Dina strömmar skall jag låta sina."
28 Jag är den som säger om Koresh:
"Han är min herde,
han skall fullborda allt det jag vill.
Han skall säga om Jerusalem:
Det skall bli uppbyggt,
och till templet:
Din grund skall bli lagd på nytt."
Apostelns tjänst i Tessalonika
2 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. 3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. 4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, 7 även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt[b] ibland er. Som när en mor[c] sköter om sina egna barn, 8 ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 9 Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, 15 de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, 16 eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna
17 Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. 18 Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln