M’Cheyne Bible Reading Plan
Selofhads döttrars arvedel
36 Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer. 2 De sade: " Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar. 3 Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott. 4 När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel."
5 Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: "Josefs barns stam har talat rätt. 6 Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. 7 Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel. 8 Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. 9 Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel."
10 Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. 11 Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. 12 De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.
13 Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.
Psalm 80
Bön om beskydd för Herrens vinstock
1 För sångmästaren, efter "Liljor", ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
träd fram i glans.
3 Låt din makt vakna upp till att gå
framför Efraim och Benjamin och Manasse.
Kom till vår frälsning.
4 Gud upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
6 Du har låtit dem äta tårars bröd
och givit dem tårars dryck i fullt mått.
7 Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
9 En vinstock flyttade du från Egypten,
du jagade bort hednafolken och planterade den.
10 Du röjde rum för den
och den slog rot och uppfyllde landet.
11 Bergen övertäcktes av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor.
12 Den bredde ut sina revor ända till havet
och sina skott ända till floden.
13 Varför har du brutit ner dess mur,
så att alla som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvinet från skogen frossar på den,
smådjuren på marken äter av den.
15 Gud Sebaot, vänd åter,
blicka ner från himlen,
se till och vårda dig om denna vinstock!
16 Skydda den vinstock som din högra hand har planterat,
den son som du har fostrat åt dig.
17 Den är förbränd av eld och nerhuggen.
Inför din förebrående blick går de under.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Då skall vi inte vika ifrån dig.
Behåll oss vid liv, och vi skall åkalla ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Ve över Samaria
28 Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män,
du vissnande blomma av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.
2 Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig,
lik en hagelskur, en förödande storm,
lik en flod med väldiga, översvämmande vatten,
som med makt slår allt till jorden.
3 Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.
4 Den vissnande blomman av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför den bördiga dalen
skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren:
Så snart någon får syn på det slukar han det,
medan det ännu är i hans hand.
5 På den dagen skall Herren Sebaot bli en härlig krona
och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.
6 Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt
och en styrka för dem som driver fienden på porten.
7 Men också dessa raglar av vin
och vinglar av starka drycker.
Både präst och profet raglar av starka drycker.
De är berusade av vin
och vinglar.
De raglar när de profeterar,
de stapplar när de skipar rätt.
8 Alla bord är täckta med vämjeliga spyor,
det finns ingen ren fläck.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
Dem som just är avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 Ty det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!"[a]
11 Ja, genom stammande läppar
och på främmande språk
skall han tala till detta folk,
12 han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila.
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte höra.
13 Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så skall de, bäst de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
14 Hör därför Herrens ord, ni hånare,
ni som härskar över folket här i Jerusalem.
15 Ni säger:
"Vi har slutit förbund med döden,
vi har ingått fördrag med dödsriket.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall det inte nå oss,
ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt,
falskheten till vårt gömställe."
16 Därför säger Herren Herren så:
Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten,
en dyrbar hörnsten,
en fast grundval.
Den som tror på den behöver inte fly.
17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret
och rättfärdigheten sänklodet.
Hagel skall slå ner lögnens tillflykt,
vatten skall skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden skall upplösas,
ert fördrag med dödsriket skall inte bestå.
När gisslet far fram som en översvämmande flod,
skall ni bli nertrampade av det.
19 Så ofta det far fram, skall det träffa er.
Morgon efter morgon skall det fara fram,
ja, både dag och natt.
Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.
20 Ty sängen är för kort att sträcka ut sig på,
täcket för smalt att svepa in sig i.
21 Ja, Herren skall resa sig som på Perasims berg,
och han skall vredgas som i Gibeons dal
för att utföra sitt verk, sitt främmande verk,
och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.
22 Sluta nu med ert hån,
så att era band inte dras åt ännu hårdare,
ty jag har hört från Herren, Herren Sebaot
om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.
23 Lyssna och hör min röst,
akta på vad jag säger.
24 När åkermannen vill så,
plöjer han då ständigt
och hackar upp och harvar sin åker?
25 Är det inte så att när han har berett marken,
strör han ut svartkummin och kryddkummin,
sår vete i rader och korn på dess plats
och spältvete[b] i kanten.
26 Ty hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
27 Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn
och låter inte vagnshjul gå över kryddkummin,
utan man klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med käpp.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den.
Man vill ju inte tröska sönder den.
29 Också detta kommer från Herren Sebaot,
underbar i råd och stor i vishet.
Hälsning
1 Från den gamle[a] till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 2 Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet. 3 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus, Faderns Son, vare med oss i sanning och kärlek.
Förmaning till trohet mot Kristi budskap
4 Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen efter det bud som vi har tagit emot av Fadern. 5 Och nu har jag en bön till dig, min fru - det är inte något nytt bud jag här ger dig utan det som vi har haft från början - jag ber: låt oss älska varandra. 6 Ja, detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början, att ni skall leva i kärleken.
7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. 8 Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. 9 Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. 10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.
Slutord
12 Fastän jag har mycket att säga er vill jag inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala direkt med er, så att vår glädje kan bli fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn hälsar till dig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln