M’Cheyne Bible Reading Plan

Arons stav grönskar

17 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Israels barn och tag av dem en stav för varje stam. Av alla deras stamhövdingar skall du ta tolv stavar, och vars och ens namn skall du skriva på hans stav. ³ Arons namn skall du skriva på Levi stav, ty huvudmannen för denna stams familjer skall ha en stav. ⁴ Sedan skall du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet, där jag möter er. ⁵ Då skall det ske att den man som jag utväljer, hans stav skall grönska. Så skall jag göra slut på Israels barns knotande, ty de knotar ständigt mot er."

⁶ Mose talade till Israels barn, och alla stamhövdingarna gav honom var och en sin stav, tolv stavar, och Arons stav var med bland deras stavar. ⁷ Och Mose lade stavarna inför Herrens ansikte i vittnesbördets tält.

⁸ Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. ⁹ Mose bar alla stavarna ut från Herrens ansikte till alla Israels barn. De såg på dem och var och en tog sin stav. ¹⁰ Och Herren sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet. Den skall förvaras som ett tecken för de upproriska. Så skall du göra slut på deras knotande mot mig, så att de inte dör." ¹¹ Mose gjorde det. Så som Herren hade befallt honom, så gjorde han.

¹² Israels barn sade till Mose: "Se, vi dör, vi förgås, vi förgås alla! ¹³ Var och en som kommer nära Herrens tabernakel skall dö. Skall vi då verkligen alla omkomma?"

Prästernas och leviternas plikter och rättigheter

18 Herren sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig skall bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig skall bära den missgärning som hör till ert prästämbete. ² Men också dina bröder av Levi stam, din fars stam, skall du låta få tillträde dit tillsammans med dig, och de skall hålla sig till dig och betjäna dig, medan du och dina söner med dig gör tjänst vid vittnesbördets tält. ³ De skall sköta vad du har att sköta och vad som hör till skötseln av tältet. Men de får inte komma nära de heliga redskapen eller altaret, för att inte både de och ni skall dö. ⁴ De skall hålla sig till dig och sköta vad som hör till uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring vid tältet. Ingen främling får komma nära dig. ⁵ Ni skall iaktta vad som hör till skötseln av helgedomen och altaret, för att inte vrede åter skall komma över Israels barn. ⁶ Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet. ⁷ Men du och dina söner med dig skall sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förlåten. Så skall ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva. Om en obehörig inkräktar på det skall han dödas."

Prästernas andel

⁸ Herren sade till Aron: "Se, jag överlämnar åt dig att ta hand om det som offras åt mig. Av Israels barns alla heliga gåvor ger jag detta som en ämbetslott åt dig och dina söner, som en evig rätt. ⁹ Av det högheliga som inte lämnas åt elden skall detta tillhöra dig: Alla deras offergåvor, alla matoffer, syndoffer eller skuldoffer, som de offrar åt mig. Detta är högheligt och tillhör dig och dina söner. ¹⁰ På en höghelig plats skall du äta det. Alla av manligt kön skall äta det. Det skall vara heligt för dig. ¹¹ Också Israels barns alla viftoffer som bärs fram som gåvor skall tillhöra dig. Som en evig rättighet ger jag dem åt dig och dina söner och döttrar med dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta det.

¹² Allt det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, det första av det som de ger åt Herren, ger jag åt dig. ¹³ De första frukterna av allt som växer i deras land och som de bär fram åt Herren skall tillhöra dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta av det. ¹⁴ Allt i Israel som är givet till spillo skall tillhöra dig. ¹⁵ Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. ¹⁶ När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. ¹⁷ Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. ¹⁸ Men deras kött skall tillhöra dig, liksom även viftoffersbringan och det högra lårstycket skall tillhöra dig. ¹⁹ Alla heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ger jag åt dig och dina söner och döttrar med dig som en evig rätt. Detta skall vara ett evigt saltförbund inför Herrens ansikte, för dig och för dina avkomlingar."

Leviternas arvedel

²⁰ Herren sade till Aron: "I deras land skall du inte ha någon arvedel, och du skall inte ha någon lott bland dem. Jag skall vara din lott och din arvedel bland Israels barn. ²¹ Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet. ²² Och Israels barn skall härefter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty de kommer då att bära på synd och måste dö. ²³ Det är leviterna som skall förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet, och de skall själva bära sina missgärningar. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte: Bland Israels barn skall de inte ha någon arvedel. ²⁴ Ty det tionde som Israels barn offrar som gåva åt Herren ger jag som arvedel åt leviterna. Det är därför jag säger om dem: De skall inte ha någon arvedel bland Israels barn."

²⁵ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁶ "Tala till leviterna och säg: När ni av Israels barn tar emot det tionde som jag har bestämt att ni skall få av dem som er arvedel, då skall ni av det ge en gåva åt Herren, ett tionde av tiondena. ²⁷ Denna er gåva skall räknas som om det vore brödsäd från logen och den fulla avkastningen från vinpressen. ²⁸ På detta sätt skall också ni ge en gåva åt Herren av allt tionde som ni tar emot av Israels barn. Denna Herrens gåva av tionden skall ni ge åt prästen Aron. ²⁹ Av alla gåvor ni får skall ni offra åt Herren allt det som tillhör honom, det bästa av gåvorna, den del som är helig.

³⁰ Du skall säga till dem: När ni ger som gåva det bästa, skall leviternas gåva räknas som om det vore vad loge och press avkastar. ³¹ Med ert husfolk får ni äta det var som helst, ty det är er lön för er tjänstgöring vid uppenbarelsetältet. ³² När ni offrar det bästa av det skall ni inte bära på synd. Då skall ni inte ohelga Israels barns heliga gåvor, så att ni måste dö."

Psalm 55

Bön på grund av falska vänner

¹ För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.

Ett budskap till kung Ahas

7 När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden. ² När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.

³ Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub^[a] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, ⁴ och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede. ⁵ Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: ⁶ Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där. ⁷ Men så säger Herren Herren:

Tecknet Immanuel

¹⁰ Herren talade åter till Ahas och sade: ¹¹ "Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." ¹² Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren."

¹³ Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? ¹⁴ Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.^{[c] 15} Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶ Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. ¹⁷ Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.

¹⁸ Det skall ske på den dagen att Herren skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. ¹⁹ De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. ²⁰ På den dagen skall Herren med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden^[d] - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.

²¹ På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp. ²² Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung. ²³ Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne. ²⁴ Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne. ²⁵ Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."

Hälsning

1 Från Jakob,^[a] Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.

Glädje i prövningen

² Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. ³ Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. ⁴ Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. ⁵ Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. ⁶ Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. ⁷ En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, ⁸ splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.

⁹ En ringa broder skall berömma sig av sin höghet, ¹⁰ och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset. ¹¹ Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.

¹² Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ¹⁴ Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. ¹⁵ När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶ Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

¹⁷ Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. ¹⁹ Detta vet ni, mina älskade bröder.

Ordets hörare och görare

En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede. ²⁰ Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud. ²¹ Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.

²² Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³ Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, ²⁴ och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. ²⁵ Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag^[b] och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.

²⁶ Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. ²⁷ Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.