M’Cheyne Bible Reading Plan
Israels vandring från Egypten till Moab
33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. 2 På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från: 3 De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn oförskräckt[a] ut inför ögonen på alla egyptier, 4 medan egyptierna begravde alla som Herren hade slagit bland dem, alla förstfödda, när Herren höll dom över deras gudar.
5 Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot. 6 De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar. 7 De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol. 8 De bröt upp från Hahirot och gick mitt igenom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara. 9 De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där. 10 De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet. 11 De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin. 12 De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka. 13 De bröt upp från Dofka och slog läger i Alus. 14 De bröt upp från Alus och slog läger i Refidim, där det inte fanns vatten för folket att dricka. 15 De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken.
16 De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava. 17 De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot. 18 De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 19 De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres. 20 De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna. 21 De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa. 22 De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 23 De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Sefer. 24 De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harada. 25 De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 26 De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat. 27 De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera. 28 De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka. 29 De bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmona. 30 De bröt upp från Hasmona och slog läger i Moserot. 31 De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan. 32 De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad. 33 De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata. 34 De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona. 35 De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber. 36 De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Sin, det vill säga Kadesh. 37 De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land.
38 På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. 39 Aron var etthundra- tjugotre år gammal när han dog på berget Hor.
40 Kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.
41 De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 42 De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 43 De bröt upp från Punon och slog läger i Obot. 44 De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim vid Moabs gräns. 45 De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad. 46 De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma. 47 De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo. 48 De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. 49 Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Anvisningar inför Kanaans erövring
50 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: 51 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 52 skall ni driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga. 53 Ni skall erövra landet och bosätta er där, ty jag har givit landet åt er till besittning. 54 Ni skall utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam skall ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en skall få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar skall ni utskifta landet mellan er. 55 Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor. 56 Och då skall jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem."
Psalm 78
Dom och frälsning under Israels historia
1 En sång av Asaf.
Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,
uppenbara hemligheter från gången tid.
3 Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4 det vill vi inte dölja för deras barn.
För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov,
hans makt och de under han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,
sin undervisning gav han i Israel.
Han fastställde den för våra fäder,
och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Så skulle det bli känt för ett kommande släkte,
för barn som en gång skulle födas,
och de skulle berätta det för sina barn.
7 De skulle då hoppas på Gud
och inte glömma hans verk
utan följa hans bud.
8 De skulle inte bli som sina fäder,
ett motsträvigt och upproriskt släkte,
vars hjärta var opålitligt
och vars ande var trolös mot Gud.
9 Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar,
vände om på stridens dag.
10 De höll inte Guds förbund
och ville inte följa hans lag.
11 De glömde hans gärningar,
de under han låtit dem se.
12 Inför deras fäder hade han gjort under,
i Egyptens land, på Soans mark.
13 Han delade havet och lät dem gå igenom det,
han lät vattnet stå som en mur.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn
och hela natten med eldens sken.
15 Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten att dricka,
som ur väldiga hav.
16 Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan,
vatten lät han flyta ner som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda mot honom
de var upproriska mot den Högste i öknen.
18 De frestade Gud i sina hjärtan
när de begärde mat för sin lystnad.
19 De talade mot Gud och sade:
"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog på klippan,
så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 När Herren hörde det blev han vred,
eld upptändes i Jakob,
vrede kom över Israel,
22 eftersom de inte trodde på Gud
och inte förtröstade på hans frälsning.
23 Han gav befallning åt skyarna i höjden
och öppnade himlens dörrar.
24 Han lät manna regna över dem till föda,
säd från himlen gav han dem.
25 Änglabröd fick människor äta,
han gav dem all den mat de behövde.
26 Han lät östanvinden fara ut från himlen,
genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27 Han lät kött regna över dem som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät det falla ner i sitt läger,
runt omkring sin boning.
29 Då åt de och blev övermätta,
han lät dem få vad de begärde.
30 Men innan de hade stillat sitt begär,
medan maten ännu var i deras mun,
31 kom Guds vrede över dem.
Han sände död bland de tappraste,
Israels utvalda män slog han ner.
32 Ändå fortsatte de att synda,
de trodde inte på hans under.
33 Då lät han deras dagar försvinna i tomhet
och deras år i plötslig undergång.
34 När han dräpte,
frågade de efter honom.
De vände om och sökte Gud.
35 De tänkte på att Gud var deras klippa,
att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36 De försökte bedra honom med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,
de var ej trogna mot hans förbund.
Lovsång till Herren för hans seger
25 Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina rådslut från fordom
utför du med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner,
och främlingars fäste skall inte längre vara stad,
det skall aldrig mer byggas upp.
3 Därför skall det mäktiga folket ära dig,
de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
4 Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Ja, som hettan dämpas av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 Herren Sebaot skall på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.
9 På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
10 Ty Herrens hand skall vila över detta berg,
men Moab skall trampas ner i sitt eget land
liksom halm trampas ner i gödselhögen.
11 Hur han än där breder ut sina händer,
lik simmaren som simmar,
skall dock hans stolthet brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar,
han slår dem till jorden, ner i stoftet.
Guds barn
3 Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.
4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5 Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. 6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.
7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. 13 Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 14 Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. 15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. 17 Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
18 Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, 20 vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln