M’Cheyne Bible Reading Plan
Kriget mot Midjan
31 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk." 3 Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. 4 Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden." 5 Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.
7 De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Hären återvänder
13 Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva? 16 Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. 17 Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. 18 Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning. 19 Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."
21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."
Fördelning av bytet
25 Herren sade till Mose: 26 "Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menigheten skall du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. 27 Sedan skall du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela menigheten. 28 Som skatt åt Herren skall du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, nötboskap, åsnor och får. 29 Tag detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Och från Israels barns hälft skall du ta: en av var femtionde av människor, nötboskap, åsnor, får, ja, av all boskap, och ge detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel."
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32 Och rovet, återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, 33 av nötboskap 72 000, 34 av åsnor 61 000 35 och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000. 36 Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde: av får 337 500, 37 varav skatten åt Herren utgjorde 675 får; 38 av nötboskap 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72; 39 av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61; 40 av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer. 41 Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.
42 Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, 43 den hälft som tillföll menigheten, utgjorde: av får 337 500, 44 av nötboskap 36 000, 45 av åsnor 30 500 46 och av människor 16 000. 47 Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel, allt så som Herren hade befallt Mose.
48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose 49 och sade till honom: "Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. 50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte." 51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.
Psalm 75
Guds dom över de övermodiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
Ditt namn är nära, man talar om dina under.
3 "På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
4 Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
5 Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Ty inte från öster eller väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
9 Ty i Herrens hand är en bägare.
Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
10 Men jag skall alltid förkunna
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psalm 76
Guds dom över sina fiender
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
2 Gud är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
3 I Salem står hans hydda,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
5 Strålande är du,
härligare än berg, rika på byte.
6 Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud.
ligger både häst och ryttare i dvala.
8 Du, endast du är värd fruktan.
vem kan bestå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
10 när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
11 Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
13 Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
Profetia om Tyrus
23 Profetia om Tyrus.
Jämra er, ni fartyg från Tarsis,
ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Sihors säd och Nilflodens skördar
skaffade du dig förtjänst
genom att fara över stora vatten och driva handel.
Du blev en marknadsplats för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten,
bävar man vid nyheterna om Tyrus.
6 Drag bort till Tarsis och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 Är detta er glada stad från forna dagar?
Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
8 Vem har beslutat detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hade köpmän som var furstar
och handelsmän som var stormän på jorden?
9 Herren Sebaot har beslutat det
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka alla stormän på jorden.
10 Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,
du Tarsis dotter.
Du bär ingen boja mer.
11 Han räckte ut sin hand över havet,
han kom kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
12 Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,
du kränkta jungfru, du Sidons dotter.
Stå upp och drag bort till kitteernas land.
Men inte heller där skall du få ro.
13 Se på kaldeernas land.
Detta folk finns inte mer.
Assyrierna gav detta land åt ökendjur.
De uppförde sina belägringstorn,
rev ner palatsen i landet
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarsisskepp,
ty er befästning är förstörd."
15 På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:
16 "Tag din harpa och gå omkring i staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.
Livets Ord
1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,[a] det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord[b] är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.
Vandra i ljuset
5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln