M’Cheyne Bible Reading Plan

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap. ² Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade: ³ "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap." ⁵ De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ⁹ Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade givit dem. ¹⁰ Herrens vrede upptändes den dagen och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren. ¹³ Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. ¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."

¹⁶ Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare. ¹⁸ Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."

²⁰ Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget, ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig, ²² och landet har blivit underkuvat inför Herren, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot Herren och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni skall veta att er synd skall drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt." ²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför Herrens ansikte, alldeles som min herre har sagt."

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land." ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."

³³ Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

³⁹ Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ⁴¹ Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Psalm 77

Guds tidigare under ger tröst i nödens tid

¹ För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.

Den stora hemsökelsen över jorden

2 ¹ Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. ² Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

³ Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. ⁴ Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. ⁵ Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. ⁶ Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

⁷ Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. ⁸ Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. ⁹ Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. ¹⁰ Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. ¹¹ Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

¹² Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. ¹³ Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. ¹⁴ Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

¹⁵ Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. ¹⁶ Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. ¹⁷ Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.

Antikrists och antikristers framträdande

¹⁸ Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister^[a] trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. ¹⁹ Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. ²⁰ Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. ²¹ Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

²² Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. ²⁵ Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

²⁶ Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. ²⁷ Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er. ²⁸ Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter. ²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.