M’Cheyne Bible Reading Plan
Silvertrumpeterna
10 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta upp. 3 När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet. 4 Men när man stöter endast i den ena, skall furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig. 5 När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut bryta upp. 6 Och när ni blåser larmsignal för andra gången, skall de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren skall bryta upp skall man blåsa larmsignal. 7 Men när församlingen skall sammankallas, skall ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.
8 Det är Arons söner, prästerna, som skall blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evig stadga för er, släkte efter släkte. 9 När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni bli ihågkomna inför Herrens, er Guds, ansikte, och bli räddade från era fiender. 10 Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren, er Gud."
Uppbrott från Sinai
11 Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. 12 Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.
13 När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose, 14 var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahson, Amminadabs son. 15 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son. 16 Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.
17 Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gersons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.
18 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son. 19 Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Selumiel, Surisaddajs son. 20 Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.
21 Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.
22 Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son. 23 Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son. 24 Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.
25 Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddajs son. 26 Anförare för den här som utgjordes av Asers stam var Pagiel, Okrans son. 27 Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.
28 Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.
Midjaniten Hobab
29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott." 30 Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt." 31 Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga. 32 Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss."
Israel bryter upp
33 Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse viloplats åt dem. 34 Herrens molnsky svävade över dem om dagen, när de bröt upp från sin lägerplats. 35 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
"Stå upp, Herre!
Låt dina fiender skingras,
låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte."
36 Och när den sattes ner, sade han:
"Vänd åter, Herre,
till Israels ätters många tusenden."
Psalm 46
Gud är vår borg
1 För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.[a]
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
4 om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
5 En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad,
åt den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne, den vacklar inte,
Gud hjälper den när morgonen gryr.
7 Hednafolken larmar, riken vacklar,
han låter sin röst höras,
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9 Kom och skåda Herrens verk!
Gärningar som väcker häpnad[b] gör han på jorden.
10 Han stillar strider över hela jorden,
bågen bryter han sönder och bräcker spjutet,
vagnarna bränner han upp i eld.
11 "Bli stilla och besinna att jag är Gud,
upphöjd bland hednafolken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
Psalm 47
Gud är konung
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Klappa i händerna, alla folk,
höj jubel till Gud med fröjderop!
3 Ty Herren, den Högste, är fruktansvärd,
en stor konung över hela jorden.
4 Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
6 Gud har farit upp under jubel,
Herren, under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår konung, lovsjung!
8 Ty Gud är konung över hela jorden,
lovsjung honom med en psalm.
9 Gud är konung över hednafolken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk.
Ty jordens sköldar tillhör Gud,
högt är han upphöjd.
8 O, att du hade varit som en bror för mig,
ammad vid min moders bröst!
Om jag då hade mött dig där ute,
så hade jag fått kyssa dig,
och ingen skulle ha tänkt illa om mig för det.
2 Jag hade då fått leda dig,
föra dig in i min moders hus,
och du skulle ha undervisat mig.
Kryddat vin skulle jag ha gett dig att dricka,
av saften från mitt granatträd.
Bruden talar till Jerusalems döttrar
3 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
4 Jag bönfaller er, ni Jerusalems döttrar:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon som kommer hit upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet väckte jag dig.
Det var där som din moder födde dig,
hon som gav dig livet födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm.
Ty kärleken är stark som döden,
dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket.
Dess glöd är som eldsglöd,
en Herrens låga.
7 De största vatten
kan ej släcka kärleken,
strömmar kan ej dränka den.
Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han ändå bli försmådd.
Brudens bröder
8 Vi har en syster, helt ung,
som ännu inte har någon barm.
Vad skall vi göra för vår syster,
den dag då man vill vinna henne?
9 Är hon en mur bygger vi på den
ett krön av silver,
men är hon en dörr,
bommar vi för den med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och min barm är som torn.
Så blev jag i hans ögon
lik en som finner frid.
11 En vingård ägde Salomo
i Baal-Hamon.
Den vingården lämnade han åt väktare.
Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig,
tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 Du som håller till i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 Skynda min vän!
Var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
Det nya förbundets överstepräst
8 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet[a] som Herren själv har rest och inte någon människa. 3 En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. 4 Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. 5 De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.[b]
6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet[c] hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.[d] 8 Men Gud förebrår dem när han säger:
Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus,[e]
9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag
jag tog dem vid handen och förde dem ut ur
Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar
i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,
säger Herren.
10 Detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen
och skriva dem i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman,
ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.
Ty alla skall känna mig, från den minste bland dem
till den störste.
12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,
och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln