M’Cheyne Bible Reading Plan
Kanaans gränser
34 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.
3 I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster. 4 Sedan skall er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon. 5 Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck[a] och gå ut vid havet.[b]
6 Er gräns i väster skall vara Stora havet. Det skall vara er gräns i väster.
7 Och detta skall vara er gräns i norr: Från Stora havet skall ni dra er gränslinje till berget Hor. 8 Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut till Sedad. 9 Sedan skall gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta skall vara er gräns i norr.
10 Som er gräns i öster skall ni dra en linje från Hasar-Enan till Sefam. 11 Och från Sefam skall gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön.[c] 12 Sedan skall gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring."
13 Och Mose gav Israels barn denna befallning: "Detta är det land som ni genom lottkastning skall utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det skall ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen. 14 Ty familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. 15 Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång."
Stamfurstarna som skulle utskifta landet
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 "Detta är namnen på de män som åt er skall utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. 18 Och ni skall ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. 19 Detta är männens namn:
Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
20 av Simeons stam Samuel, Ammihuds son;
21 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
22 av Dans stam en furste, Bucki, Joglis son;
23 av Josefs barn: av Manasse stam en furste, Hanniel, Efods son;
24 och av Efraims stam en furste, Kemuel, Siftans son;
25 av Sebulons stam en furste, Elisafan, Parnaks son;
26 av Isaskars stam en furste, Paltiel, Assans son;
27 av Asers stam en furste, Ahihud, Selomis son;
28 av Naftali stam en furste, Pedael, Ammihuds son."
29 Dessa är de som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
38 Men han är barmhärtig
och förlåter missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39 Han tänkte på att de var kött,
en vindpust som far bort och ej kommer åter.
40 Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41 De frestade Gud gång på gång
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat,
på den tid då han befriade dem från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod,
så att de inte kunde dricka ur bäckarna.
45 Han sände flugsvärmar som åt dem
och paddor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt larver
och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
47 Han slog deras vinstockar med hagel
och deras fikonträd med hagelstenar.
48 Han utlämnade deras nötboskap åt hagel
och deras fårhjordar åt blixten.
49 Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ från döden
utan prisgav deras liv åt pesten.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,
kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord
och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
och havet övertäckte deras fiender.
54 Han lät dem komma till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand hade erövrat.
55 Han jagade bort hednafolken för dem
och gav dem deras land som arvedel.
Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste,
de tog inte vara på hans vittnesbörd.
57 De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder,
de vände om likt en båge som sviktar.
58 De väckte hans vrede med sina offerhöjder
och kränkte honom genom sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 Han övergav sin boning i Silo,
det tält han slagit upp bland människorna.
61 Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära i fiendehand.
62 Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor blev utan brudsång.
64 Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur en sömn,
lik en hjälte som legat bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,
evig skam lät han komma över dem.
67 Han förkastade Josefs hyddor
och utvalde inte Efraims stam.
68 Men han utvalde Juda stam,
Sions berg, som han älskade.
69 Han byggde sin helgedom hög som himlen,
som jorden grundlade han den för evigt.
70 Han utvalde sin tjänare David
och tog honom från fårhjordens fållor.
71 Från fåren hämtade han honom
och satte honom till herde för Jakob, sitt folk,
för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med uppriktigt hjärta
och ledde dem med förståndig hand.
Lovsång
26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
4 Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna,
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn,
du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
står vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.
19 Dina döda skall bli levande,
mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Pröva andarna
4 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. 2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen. 5 De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss,[a] den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
Guds kärlek och vår
7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln