M’Cheyne Bible Reading Plan
Tillägg till offerlagarna
15 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i, 3 och ni vill offra ett eldsoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nötboskap eller småboskap, för att bereda Herren en ljuvlig doft - vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer - 4 så skall den som bär fram ett sådant offer åt Herren, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja, 5 och som drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret. 6 Till en bagge skall du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja, 7 och som drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för Herren. 8 När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer åt Herren, 9 skall du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin olja, 10 och som drick- offer skall du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
11 På detta sätt skall man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing. 12 Efter det antal ni offrar, skall ni göra så med var och en efter deras antal. 13 Varje infödd skall göra på detta sätt när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 14 När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren, skall han göra så som ni gör. 15 Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför Herrens ansikte. 16 Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er." 17 Herren talade till Mose. Han sade: 18 "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, 19 då skall ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. 20 Av det första ni bakar skall ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge skall ni ge den. 21 Ni skall ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.
22 Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud, som Herren kungjorde för Mose 23 - allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, - 24 om det skedde av misstag utan att menigheten visste det, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och drickoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. 25 Och prästen skall bringa försoning för hela Israels menighet, och de skall få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. 26 Hela Israels menighet och främlingen som bor ibland dem skall få förlåtelse, ty hela folket hade del i synden som skedde av misstag.
27 Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. 28 Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. 30 Men den som begår något med berått mod,[a] vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. 31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."
En sabbatsbrytare stenas
32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. 33 De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. 34 Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35 Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." 36 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Tofsarna på kläderna
37 Herren sade till Mose: 38 "Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs. 39 Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. 40 Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. 41 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud."
Psalm 51
Bön om syndernas förlåtelse
1 För sångmästaren, en psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
3 Gud, var mig nådig enligt din godhet,
utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
4 Två mig ren från min missgärning,
rena mig från min synd.
5 Ty jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar,
du är ren när du dömer.
7 Se, i synd är jag född,
och i synd blev jag till i min moders liv.
8 Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren,
två mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina missgärningar.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
14 Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.
15 Jag vill lära överträdarna dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.
16 Rädda mig från blodskulder, Gud,
du min frälsnings Gud,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så skall min mun förkunna ditt lov.
18 Slaktoffren gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig sådana,
brännoffren tycker du inte om.
19 Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande,
ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör väl mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 Då skall du glädja dig åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då skall tjurar offras på ditt altare.
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga om min älskade,
min älskades sång om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Jag vill nu låta er veta
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet,
och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren,
och den skall bli nertrampad.
6 Jag skall ödelägga den,
ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 Herren Sebaots vingård är Israels hus
och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker,
till dess inget utrymme längre finns
och ni är de enda som bor i landet.
9 Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus skall bli öde,
stora och vackra hus utan invånare.
10 En vingård på tio plogland[a]
skall ge endast ett batmått,
och en homers utsäde skall ge endast en efa.
11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
upphettade av vin!
12 Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare,
pukor, flöjter och vin.
Men Herrens gärningar bryr de sig inte om,
hans händers verk intresserar dem inte.
13 Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap,
ty de saknar kunskap.
Dess ädlingar skall lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14 Därför ökar dödsriket sitt begär,
och spärrar upp sitt gap utan gräns.
Stadens främsta måste fara dit ner
tillsammans med de larmande och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 Människorna skall bli nerböjda,
var och en förödmjukad.
Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.
16 Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,
Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17 Då skall lammen beta som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 dem som säger: "Låt honom hasta,
låt honom skynda med sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det som Israels Helige beslutat
närma sig och komma,
så att vi lär känna det!"
20 Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
som gör bittert till sött och sött till bittert!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga att blanda starka drycker,
23 dem som för mutor frikänner den skyldige
och berövar den rättfärdige hans rätt.
24 Liksom eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så skall deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg som stoft,
eftersom de förkastade Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det och slår det,
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 Han reser ett baner för hednafolken i fjärran
och lockar på dem från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt och med hast.
27 Ingen ibland dem är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet kring deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar är som av flinta,
deras vagnshjul liknar stormvinden.
29 Deras rop är som en lejoninnas rytande.
De ryter som unga lejon,
ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 På den dagen skall det dåna mot dem,
likt havets dånande.
Ser man ut över landet,
är där mörker och kval,
ljuset förmörkas av töcken.
Maning till uthållighet
12 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:
Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,
när du tuktas av honom.[a]
6 Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son
som han har kär.
7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.[b] 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak[c] såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.[d] 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.[e] 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet[f] som talar starkare än Abels blod.
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.[g] 27 Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln