M’Cheyne Bible Reading Plan
30 1 Mose sade detta till Israels barn, alldeles som Herren hade befallt Mose.
Lagar om löften
2 Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad Herren har befallt: 3 Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.
4 Om en kvinna ger ett löfte åt Herren, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, 5 och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. 6 Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, skall hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren skall förlåta henne, eftersom hennes far sade nej till henne. 7 Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, 8 och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då skall hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. 9 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren skall förlåta henne.
10 Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna skall ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.
11 Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, 12 och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. 13 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför skall Herren förlåta henne. 14 Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. 15 Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. 16 Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."
17 Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.
Psalm 74
Templets förstöring
1 En sång av Asaf.
Gud, varför har du förkastat oss för alltid?
Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet
som du förvärvade för länge sedan,
som du återlöste till att vara din arvedel.
Tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.
Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,
de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
5 Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
6 Alla snidade verk har de förstört
med yxa och bila.
7 De har satt eld på din helgedom,
ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
8 De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"
Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
9 Våra tecken ser vi inte,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud, skall fienden smäda
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung,
du som utför frälsningsverk på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt,
du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram,
det var du som lät starka strömmar torka ut.
16 Din är dagen, din är också natten,
det är du som har skapat ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tänk på hur fienden smädar,
hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,
glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 Tänk på förbundet,
ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
21 Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,
låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 Stå upp, Gud, och för din talan!
Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
23 Glöm inte bort dina ovänners rop,
larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
Jerusalems övermod
22 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
2 Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad!
Dina slagna har inte blivit slagna med svärd,
inte heller dödats i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag:
Vänd blicken bort ifrån mig,
bittert måste jag gråta.
Bemöda er inte att trösta mig
över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5 Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem,
och ni river ner hus för att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.
12 Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13 Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft. 18 Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
19 Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt. 20 På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna. 23 Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
Kristi återkomst
3 Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna[a] och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna. 3 Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er 4 och frågar: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse." 5 De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. 6 I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.
8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.[b] 11 Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, 12 medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. 13 Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.
Slutförmaningar
14 Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom 15 och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv - något som också sker med de övriga Skrifterna.[c]
17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 18 Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln