M’Cheyne Bible Reading Plan
Selofhads döttrar
27 Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De stod nu inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela menig-heten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 3 "Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte den hop som rotade sig samman mot Herren, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner. 4 Varför skall vår fars namn avlägsnas ur hans släkt därför att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder."
5 Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte. 6 Och Herren sade till Mose: 7 "Selofhads döttrar har talat rätt. Du skall ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem. 8 Du skall säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, skall ni låta hans arvedel gå över till hans dotter. 9 Men om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder. 10 Har han inte några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. 11 Men om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då skall ta den i besittning. Detta skall vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose."
Josua förordnas att efterträda Mose
12 Herren sade till Mose: "Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har givit åt Israels barn. 13 Men när du har sett det, skall också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron. 14 Ty ni var upproriska mot mitt ord i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin."
15 Mose talade till Herren. Han sade: 16 "Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över menigheten, 17 som kan gå i spetsen för dem när de drar ut eller vänder åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att Herrens menighet inte blir som får utan herde." 18 Herren svarade Mose: "Tag Josua, Nuns son, en man med ande,[a] och lägg din hand på honom. 19 Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. 20 Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom. 21 Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom[b] skall hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten."
22 Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, 23 och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.
Psalm 70
Bön om snar hjälp
1 För sångmästaren, av David, till åminnelse.
2 Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 Låt dem komma på skam och blygas
som står efter mitt liv.
Låt dem vika tillbaka och drabbas av vanära
som önskar mig olycka.
4 Låt dem vända tillbaka i sin skam
som säger: "Rätt åt honom!"
5 Alla som söker dig
skall jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning
skall alltid säga:
"Högtlovad vare Gud!"
6 Jag är betryckt och fattig,
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Psalm 71
Bön om hjälp i ålderdomen
1 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som givit befallning om min frälsning,
du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre,
min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv,
dig gäller alltid mitt lov.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Låt min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din ära.
9 Förkasta mig inte när jag blir gammal,
överge mig inte när min kraft tynar bort!
10 Ty mina fiender talar mot mig,
de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
11 "Gud har övergivit honom,
förfölj och grip honom,
det finns ingen som räddar honom!"
12 Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 Låt min själs fiender
komma på skam och gå under.
Låt dem som önskar mig olycka
höljas i förakt och vanära.
14 Men jag skall alltid hoppas
och prisa dig, om och om igen.
15 Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fastän jag inte har ord till fullo.
16 Jag skall komma i Herrens, Herrens väldiga kraft,
jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar[a] för nya släkten,
om din makt för alla som skall komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen.
Du som har gjort så stora ting,
Gud, vem är dig lik?
20 Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka,
du skall åter göra oss levande,
åter föra oss upp ur jordens djup.
21 Föröka du min storhet
och trösta mig igen,
22 så vill jag tacka dig med spel på psaltare
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 Mina läppar skall jubla,
när jag lovsjunger dig,
ja, min själ som du har friköpt.
24 Min tunga skall hela dagen
tala om din rättfärdighet,
ty de som önskade mig olycka
kommer på skam och måste blygas.
Damaskus och Israel skall straffas
17 Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
3 Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
8 Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
9 På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
10 Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar som väldiga vatten dånar.
13 Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
2 du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
4 Ty så har Herren sagt till mig:
"I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
5 Ty innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt skall lämnas
till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.
7 På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Förmaningar
5 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.
5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre.[a] Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.[b] 6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
Var vaksamma
8 Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. 9 Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. 10 All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. 11 Hans är makten i evighet, amen.
Avslutning
12 Med hjälp av Silvanus,[c] som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. 13 Församlingen i Babylon,[d] utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus. 14 Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln