M’Cheyne Bible Reading Plan
24 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:
"Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,[a]
4 så säger han som hör Guds ord,
han som skådar syner från den Allsmäktige,
han som faller ner och får sina ögon öppnade
5 Hur sköna är inte dina tält, o Jakob,
dina boningar, o Israel!
6 Likt dalar utbreder de sig,
likt trädgårdar vid en ström,
likt aloeträd planterade av Herren,
likt cedrar vid vatten.
7 Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd blir rikligen vattnad.
Större än Agag skall hans kung vara,
upphöjt är hans kungadöme.
8 Gud förde honom ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
Han skall uppsluka hednafolken, hans fiender.
Han skall krossa deras ben,
med sina pilar genomborra dem.
9 Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon,
som en lejoninna, vem vågar oroa honom?
Välsignad är den som välsignar dig,
förbannad är den som förbannar dig!"
10 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: "Till att förbanna mina fiender kallade jag hit dig, men se, du har dessa tre gånger rikligt välsignat dem. 11 Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle bevisa dig stor ära, men se, Herren har förhindrat att du skulle bli ärad." 12 Bileam svarade Balak: "Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13 Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Bileams fjärde profetia
14 Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar." 15 Och han framförde detta budskap:
"Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,[b]
16 så säger han som hör Guds ord
och har kunskap från den Högste.
Han skådar syner från den Allsmäktige,
när han faller ner,
och får sina ögon öppnade.
17 Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom, men inte nära.
En stjärna träder fram ur Jakob,
en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ner alla söner till Set.
18 Han skall få till besittning
Edom och Seir, sina fiender.
Ja, Israel skall göra mäktiga ting.
19 Ur Jakob skall en härskare komma,
och de överlevande skall han utrota ur staden."
20 Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:
"Den förste bland hednafolken är Amalek,
men slutet för honom blir undergång."
21 Han fick se keniterna. Då framförde han detta budskap:
"Säker är din boning,
lagt på klippan är ditt näste.
22 Likväl skall Kain utrotas,
när Assur för dig bort i fångenskap."
23 Och han framförde detta budskap:
"O, vem kan bli vid liv,
när Gud låter detta ske?
24 Skepp skall komma från kitteernas kust,
de skall kuva Assur och kuva Eber.
Men också de skall drabbas av undergång."
25 Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Psalm 66
Tacksägelse och lovsång
1 För sångmästaren, en sång, en psalm.
Höj jubel till Gud, alla länder!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris.
3 Säg till Gud:
Hur förunderliga är ej dina gärningar!
Så stor är din makt
att dina fiender kryper för dig.
4 Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig,
de skall lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kom och se vad Gud har gjort,
gärningar som väcker förundran bland människors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de gick till fots genom vattnen.
Där gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt härskar han för evigt,
hans ögon ger akt på hednafolken.
De upproriska skall inte kunna resa sig. Sela.
8 Prisa, ni folk, vår Gud,
låt hans lov ljuda högt,
9 ty han har givit vår själ liv,
han har inte låtit vår fot vackla.
10 Väl prövade du oss, Gud,
du luttrade oss som silver luttras.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade en tung börda på vår rygg.
12 Du lät människor fara fram över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut och gav oss överflöd.
13 Jag kommer till ditt hus med brännoffer,
jag vill infria mina löften till dig,
14 löften som kom över mina läppar
och som min mun talade när jag var i nöd.
15 Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig
tillsammans med röken från baggar.
Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Kom och hör, alla ni som fruktar Gud,
jag vill låta er veta
vad han har gjort för min själ.
17 Till honom ropade jag med min mun
och lovsång var på min tunga.
18 Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta
skulle Herren inte ha hört mig.
19 Men nu har Gud hört mig,
han har lyssnat till min bön.
20 Välsignad vare Gud,
som inte har förkastat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psalm 67
Önskan om Guds välsignelse
1 För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Må Gud vara oss nådig och välsigna oss.
Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
3 så att man på jorden lär känna dina vägar,
bland alla hednafolk din frälsning.
4 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
5 Folkslagen må glädja sig och jubla,
ty du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
7 Jorden ger sin gröda,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss
och må alla jordens ändar frukta honom.
Sång över babelkungens fall
14 Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig, 4 skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga:
"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld[a] en ände!
5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'
9 Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
10 Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
Du har blivit som en av oss.'
11 Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:
'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.[b]
14 Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
15 Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
18 Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är lik ett förtrampat as.
20 Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.
Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
21 Anställ ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."
22 Jag skall resa mig upp emot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
säger Herren.
23 Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Profetia om Assyrien
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.
25 Jag skall krossa Assur i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner honom.
Då skall hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras skuldror.
26 Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,
detta är den hand som är uträckt över alla folk.
27 Ty Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
29 Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
30 De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
31 Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter i fiendernas led.
32 Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
2 1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal. 2 Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 då ni nu har smakat att Herren är god.[a]
Ett heligt prästerskap
4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. 6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.[b] 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,[c] 8 en stötesten och en klippa till fall.[d] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,[e] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
En ny livsföring
11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. 13 Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare 14 eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. 15 Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. 17 Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.
Kristus som föredöme och Frälsare
18 Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19 Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. 20 Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. 21 Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.[f] 23 När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. 25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln