M’Cheyne Bible Reading Plan
Påskhögtiden
9 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: 2 "Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden. 3 På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, skall ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter skall ni fira den."
4 Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. 5 De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.
6 Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron, 7 och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Skall vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?" 8 Mose svarade dem: "Stanna här, så vill jag höra vad Herren befaller om er."
9 Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. 11 De skall då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter skall de äta påskalammet. 12 Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder. De skall fira påskhögtiden i allt så som det är föreskrivet om den. 13 Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.
14 Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet."
Molnskyn över tabernaklet
15 På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. 16 Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld. 17 Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. 18 På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 19 Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. 20 Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. 21 Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. 22 Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. 23 På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.
Psalm 45
Messiaskonungen och hans brud
1 För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.
2 Mitt hjärta flödar över av vackra ord,
jag säger: Min sång gäller en konung.
Min tunga är en snabb skrivares penna.
3 Du är den skönaste bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du hjälte,
i ditt majestät och din härlighet.
5 Ha framgång i din härlighet
och drag ut till försvar för sanning,
ödmjukhet och rättfärdighet.
Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.
6 Skarpa är dina pilar,
folk skall falla för dig,
konungens fiender skall träffas i hjärtat.
7 Gud, din tron står i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[a] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats gläder dig strängaspel.
10 Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din faders hus!
12 Låt konungen ha sin glädje i din skönhet,
ty han är din herre,
för honom skall du falla ner.
13 Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket söker din gunst.
14 Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket,
av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
15 I brokigt vävda kläder förs hon till konungen.
Jungfrur, hennes väninnor, följer henne,
de leds in till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram,
de tågar in i konungens palats.
17 I dina fäders ställe skall dina söner komma,
du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
18 Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten,
därför skall folken lova dig alltid och för evigt.
Brudgummen
7 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor,
verk av en konstnärs händer.
2 Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig fattas.
Din midja är som en veteskyl,
omgiven av liljor.
3 Dina bröst liknar ett killingpar,
tvillingar av en gasell.
4 Din hals liknar ett elfenbenstorn,
dina ögon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
som håller vakt mot Damaskus.
5 Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och lockarna på ditt huvud är som purpur.
Konungen är fångad av dess lockar.
6 Så skön och ljuv du är,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din växt är som en palms,
som druvklasar din barm.
8 Jag tänker: I den palmen vill jag klättra upp,
jag vill gripa tag i dess grenar.
Låt dina bröst vara för mig som vinstockens klasar,
din andedräkt som äpplens doft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Ja, ett vin som lätt glider ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar.
10 Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och stanna i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt stå upp och gå till vingårdarna
för att se om vinstocken har friska skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden har fått blommor.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena sprider sin doft,
och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter,
både nya och gamla.
Åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
Melkisedeks prästämbete
7 Denne Melkisedek[a] var konung i Salem[b] och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. 2 Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung". 3 Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.
4 Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. 5 De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. 7 Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. 8 I det ena fallet tar dödliga människor[c] emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. 9 Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, 10 ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.
Kristi prästämbete
11 Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten[d] - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? 12 Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. 13 Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. 14 Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. 15 Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. 16 Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. 17 Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. [e] 18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.
Jesus är präst för evigt
20 Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, 21 men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.[f] 22 Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. 23 De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln