M’Cheyne Bible Reading Plan
Kungen i Arad besegras
21 När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga. 2 Då gav Israel ett löfte till Herren: "Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo." 3 Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma.[a]
Kopparormen
4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5 Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!" 6 Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket. 8 Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." 9 Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.
Från berget Hor till Moab
10 Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. 11 Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. 12 Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal. 13 Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14 Därför heter det i 'Boken om Herrens krig':
"Vaheb i Sufa,
och Arnons bäckravin,
15 och bäckravinens sidor,
som går ner till Ars bosättning
och lutar sig mot Moabs gräns."
16 Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten." 17 Då sjöng Israel denna sång:
"Flöda, du brunn!
Sjung om den!
18 Brunnen som hövdingar grävde,
som folkets främste grävde ut
med spiran, med sina stavar."
Från öknen drog de till Mattana, 19 från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, 20 från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.
Seger över kungarna Sichon och Og
21 Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga: 22 "Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område." 23 Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24 Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst. 25 Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter. 26 Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:
"Kom till Hesbon!
Bygg och befäst Sichons stad!
28 Ty eld gick ut från Hesbon,
en låga från Sichons stad.
Den förtärde Ar i Moab,
herrarna på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemosh folk!
Han lät sina söner bli flyktingar
och sina döttrar gå i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
Förlorat var Hesbon,
ända till Dibon.
Vi härjade ända till Nofa,
som når till Medeba."
31 Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33 Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei. 34 Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." 35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.
Psalm 60
Bön om räddning
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. 2 Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat och skingrat oss,
du har varit vred, upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
6 Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull[a] Sela.
7 För att dina älskade skall räddas,
fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.[b]
Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
11 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du ej mer drar ut med våra härar?
13 Ge oss hjälp mot ovännen,
människors hjälp är utan värde.
14 Med Gud kan vi göra mäktiga ting,
han skall trampa ner våra fiender.
Psalm 61
Kungens bön om välsignelse
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
4 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
6 Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
7 Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara från släkte till släkte.
8 Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
9 Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.
Guds dom över Assyrien
5 Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min förbittring.
6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk,
mot min vredes folk.
Jag befallde honom att plundra och ta byte
och trampa ner dem som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta stod efter att förgöra,
att utrota många folk.
8 Ty han säger:
"Är inte mina furstar alla kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemis,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?
10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken,
som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,
11 skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder
som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
13 Ty han säger:
"Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
14 Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.
15 Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!
16 Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
17 Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
18 På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19 De träd som är kvar i skogen
skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.
20 På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
21 En kvarleva skall vända om,[a]
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.[b]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
23 Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
låta komma över hela landet.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
som han gjorde i Egypten.
27 På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
Ty oket skall brista på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim.
Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.
Varningar till de stridslystna
4 Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? 2 Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare[a] men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar. 4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. 5 Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger:[b] "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?" 6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. [c] 7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. 8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.
11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 12 Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?
Varningar till de rika
13 Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det." 16 Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17 Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln