M’Cheyne Bible Reading Plan
Reformarbetet fortsätter
31 (A) När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
2 (B) Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning. 3 (C) Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag. 4 (D) Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.
5 (E) När denna befallning blev känd, gav Israels barn en riklig förstlingsgåva av säd, vin, olja och honung och av all gröda på marken. De förde fram tionde av allt i riklig mängd. 6 Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren deras Gud och lade dem i högar. 7 I tredje månaden började de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden[a] var de färdiga med det.
8 När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel. 9 Och Hiskia frågade prästerna och leviterna angående högarna. 10 Då svarade översteprästen Asarja av Sadoks hus: ”Sedan man började föra fram offergåvan till Herrens hus har vi ätit och blivit mätta och ändå fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom.”
11 Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens hus, och man inredde sådana. 12 (F) I dem förde man noggrant in offergåvan och tiondet och de heliga gåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret för arbetet, och hans närmaste man var hans bror Shimei. 13 Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja var tjänstemän under Konanja och hans bror Shimei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
14 Leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvakt på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela Herrens offergåvor och det högheliga av offren. 15 (G) Vid hans sida i präststäderna fanns Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja, och de ombesörjde noggrant utdelningen till sina bröder efter deras avdelningar, lika för gammal som ung.
16 Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar. 17 (H) Prästernas släktregister var uppgjort efter deras familjer. Av leviterna var de upptagna som var tjugo år eller äldre enligt deras särskilda åligganden och avdelningar. 18 I släktregistret skulle de vara upptecknade med alla sina små barn, hustrur, söner och döttrar, så många de var, för de skulle noggrant förvalta det heliga som heligt. 19 För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.
20 (I) Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren sin Gud vad som var gott, rätt och sant. 21 Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta. Och han var framgångsrik.
Domen över den stora skökan
17 (A) En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. 2 (B) Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."
3 (C) I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. 4 (D) Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan[a] och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 5 På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."
6 (E) Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad.
7 Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska säga dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 (F) Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
9 (G) Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har inte kommit än. Och när han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. 11 (H) Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 12 (I) Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 13 De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 (J) De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."
15 (K) Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 16 (L) Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, 17 för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 (M) Och kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."
2 (A) På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet. 3 (B) Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.
4 (C) Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel[a] för att bedra, 5 (D) utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.”[b] 6 Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna[c]?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”
Herrens Herde slagen
7 (E) Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära,
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras,
för jag ska vända min hand
mot de små.[d]
En prövad kvarleva – Herrens folk
8 Det ska ske i hela landet,
säger Herren,
att två tredjedelar ska utrotas
och gå under,
men en tredjedel ska lämnas kvar.
9 (F) Den tredjedelen ska jag
låta gå genom eld.
Jag ska rena dem
som man renar silver,
pröva dem
som man prövar guld.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska bönhöra dem.
Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Herren är min Gud.”
16 Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. 2 (A) De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud. 3 (B) Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig. 4 (C) Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, för då var jag hos er.
Sanningens Ande
5 (D) Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 (E) Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.
8 Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. 9 (F) Om synd: de tror inte på mig. 10 (G) Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. 11 (H) Om dom: denna världens furste är dömd.
12 (I) Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 (J) Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. 14 Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. 15 (K) Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.
Sorg och glädje
16 (L) En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig." 17 Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?" 18 De frågade: "Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger."
19 Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. 20 (M) Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. 21 (N) När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. 22 (O) Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.
Bön i Jesu namn
23 (P) Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. 24 (Q) Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.
25 (R) Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid när jag inte längre ska tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. 26 Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. 27 (S) Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. 28 Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
29 Då sade hans lärjungar: "Nu talar du öppet och inte i liknelser! 30 Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." 31 Jesus svarade: "Nu tror ni. 32 (T) Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. 33 (U) Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation